Böcker och kärlek

Bearded Man Reading by Lamplight, 1880

 Johannes Weiland 

Böcker och kärlek

När stum du sitter vid ditt arbetsbord

Och glömmer för en bok den vida jord,

Och hon, som blef ditt allt, sig smyger då

Att sina armar om sin älskling slå,

Så säg ej buttert: lemna mig i fred!

Nej, lemna boken du, och gör så med!

Ty gråa luntorhar du alla dar,

Men ej du vet, hur länge hon är qvar.

Och mången man, som sitter ensam nu,

Så gerna ville störas just som du.

Låt kärlek måla permeboken full

Med miniatyrer, skinande i gull!

Då skall, du arme, om ditt hem blir tomt,

Den gamla boken stråla helgonfromt,

Och just på sidan, der du stördes då,

Ett englahufvud vinkande skall stå.

                                C. D. af Wirsén

Jag har aldrig haft så värst mycket till övers för Carl David, inte enbart därför att han försökte avvärja att Selma Lagerlöf blev invald i Svenska Akademien, utan mest för att jag tycker de flesta av hans dikter är träliga.

Enligt hans uppfattning hade "diktningen till uppgift att uppdaga det absoluta, osinnliga innehåll, som ligger till grund för sinnevärldens företeelser. Skaldens kall är ett ljusets prästämbete, han skall i dikten uppenbara en högre värld av renhet och frid ..."

                                       läser jag hos Wikipedia

Inte ens med bästa vilja i världen kan jag påstå att ovanstående dikt är ett litterärt mästerverk — men jag kan sträcka mig så långt som till att ge honom rätt i sak, för visst är våra medmänniskor viktigare än böcker.