På översta hyllan

 Illustration für einen Traum von schönen 

Frauen und andere Gedichte

 Edmund Joseph 

Ska man vara petig så är det inte på översta hyllan lyriken hamnat, nej, de har fått sitt hem ovanpå bokhyllan. Kanske inte så praktiskt eftersom det krävs en stege för att botanisera bland diktarna. Men häromdagen hade jag ett ärende dit, och passade på att friska upp minnet — jag plockade med mig famnen full av böcker jag inte kände igen, eller som såg gamla och sönderlästa ut. 

Jag skattar mig lycklig som har så många framsynta förfäder, både de som skaffade böckerna — och de som inte gjort sig av med dem — inte ens de allra sämsta. För det är väl bara att erkänna att inte ens de diktarna, som på sin tid ansågs tillhöra de stora pojkarna (för det är mest män som trängs på den hyllan) alltid känns läsvärda.

Vem C var, har jag ingen aning om, men jag tror att det var en karl, hans tunna lilla bok från 1865, heter "Smärre Dikter", och bär tydliga spår av tidens tand, för jag tror det snarare är tiden än flitig läsning som fått den främre pärmen att lossna. 

Döm själv!

Qvinnan.

Hvad är väl qvinnans kyska själ?

Ett tålamodets helga tempel,

Ett renadt guld med trohets stämpel,

Som hon förstår bevara väl.

Den hvilar uti ögats grund

Och blommar uppå hennes mund.

Hvad är väl qvinnans kärleksbrand?

En sommarsol förutan töcken.

Hon mannen, ifrån lifvets öcken,

Tillbaka för till Edens land,

Der de på nytt se Herren Gud

Och lyssna till hans helga bud.