A Lady, Seated at a Table Writing a Letter
Richard Conway
nej men, så heter det väl inte, tänker jag, när ett tidigare inlägg påminde mig om postens brevställare (brevsmällare, som min dator säger att det heter). Vet att vi har några av dessa små häften med goda råd, men hittar just nu bara ett par av dem, och kastar mig genast över "Våra brev, en modern brevställare" från 1960.
Jag läser i den, och nickar instämmande — kanske för att det var ungefär så som jag lärde mig att skriva brev. Lärde mig förresten, jag kan inte påminna mig att jag någonsin lärde mig att skriva brev — det var bara något man gjorde. Jo förresten, jag har ett svagt minne av att vi nog hade åtminstone en lektion, på mellanstadiet, när vi talade om, och praktiserade brevskrivning. Och jag undrar om man talar om brevskrivning i skolorna nu för tiden
Jag kan inte låta bli att jämföra både framåt och bakåt i tiden, de överlastade, utsmyckade och sirliga breven, och så dagens SMS och mejl. Kanske behöver man inte längre avdramatisera brevskrivandet, för det är det "Våra brev" gör, förmodligen är det fortfarande så att de som gillar att skriva gör det, medan resten inte bryr sig om att meddela sig skriftligt — i synnerhet som det finns enkla alternativ.
Jag läser att redan på 300-talet så framhåller Gregorius av Nazians, att de väsentligaste vid brevskrivning är att komma det naturliga så nära som möjligt, att undvika all överflödig grannlåt.
I kapitlet "att skriva till myndigheter" ges ett exempel på ett brev, som går rakt på sak utan krusiduller:
En seminarierektor fick en gång en brevlapp, av följande lydelse: "Kära Rektor! Det är väl inte så omöjligt att bli lärare. Jag åstundar att vilja bli det på landet och gifta mig. Nu måste jag veta vad det kostar. Tar det mycket lång tid? Jag läser jämt och talar alltid med barn, som jag älskar. Det är härligt. Hur blir man inseminerad och är det svårt? Vänligen svara mig box 711pa Gräddby. Vänligen Enok Enoksson" (adress och namn utbytta).
Utöver den tryckta upplysningen om intagning vid seminarium sände den älskvärde rektorn honom också ett litet lantbrukstryck om insemination.
Det kan man väl kalla "skriv som du talar".
Lady Writing a Letter
Thomas Faed
Visst kan man skriva där man står!
Klart att man är inseminerad när man kommit in på seminariet, dvs plantskolan!
SvaraRaderaUppmaningen att skriva som man talar förekommer ju också men det ska man ta med en nypa salt. T ex hoppas jag att ingen börjar en skriftlig mening med 'nej, men' när hen gör en positiv utläggning som svar på en fråga, så som man hör i radio ideligen. Tror inte Carl Bildt skriver 'ääääääääää' mellan sina satser heller.
olgakatt,
RaderaNaturligtvis!
Att skriva som man talar, har nog varit tveksamt i alla tider - tveksammare än någonsin i somliga fall, som du så riktigt påpekar.
Själv har jag det lite som måttstock, när jag läser igenom något jag skrivit. Skulle jag verkligen säga så, frågar jag mig ofta - om inte, ändrar jag texten.
Margaretha
som just nu
väljer mellan
två saker hon
inte vill göra