I wandered lonely as a cloud

foto Emma Bradshaw, från The Wildlife Trust, där du läsa

om var i England du kan hitta vilda påskliljor.

 I wandered lonely as a cloud

          That floats on high o'er vales and hills,

          When all at once I saw a crowd,

          A host, of golden daffodils;

          Beside the lake, beneath the trees,

          Fluttering and dancing in the breeze.

          Continuous as the stars that shine

          And twinkle on the milky way,

          They stretched in never-ending line

          Along the margin of a bay:

          Ten thousand saw I at a glance,

          Tossing their heads in sprightly dance.

          The waves beside them danced; but they

          Out-did the sparkling waves in glee:

          A poet could not but be gay,

          In such a jocund company:

          I gazed--and gazed--but little thought

          What wealth the show to me had brought:

          For oft, when on my couch I lie

          In vacant or in pensive mood,

          They flash upon that inward eye

          Which is the bliss of solitude;

          And then my heart with pleasure fills,

          And dances with the daffodils.

                                                                   William Wordsworth 

Det är Williams födelsedag i dag, så jag tänkte att det passar bra att lägga ut denna dikt, som är en av hans mest kända. Du kan läsa om dikten och dess tillkomst här. Jag har sett en mycket fin översättning av den, men kan inte hitta den just nu.