Anna Mona Emma Rosa

från 2Prinsarnes blomsteralfabet", 

1892, av Ottilia Adelborg

"Att följa vitsippans väg genom den första gurkgröna och strax därpå trägula nedåtböjda knoppens olika stadier och till dess blomman först slår ut: liten och melongröngul under de första timmarna, men sedan svällande och fyllande sig, med stridiga nyanser av strålguld mot vitt, det är vackert och värt sin tid.
Från detaljen kan man sedan, plötsligare än man vet, se ut över en äng av fullblommig vit skönhet, som breder sig vida omkring med vita vikar mellan stammarna. Svalka, vithet och renhet. Den friskt vårgiftiga stjälklukten, den känner vi igen; och blåsten som buktar och bankar i sippmattan."
Ur Intåget av Harry Martinson (Midsommardalen, 1938)

När jag för några dagar sedan upptäckte en hukande och huttrande vitsippa i diket, tänkte jag, som alltid så här års, på visan om kandidaten som mötte de fyra flickorna Anna, Mona, Emma och Rosa, när han en vårdag var ute med sin portör. Jag letar efter visan på nätet, men hittar varken text eller melodi — bara en handfull bloggare som även de tänker på denna visa så här års.
Någon som har texten?

vi`tsippa subst. ~n vitsippor 
ORDLED: vit--sipp-an
• en sippa med en ensam, stor, vit blomma i stjälktoppen ofta förekommande i stora bestånd; typisk för den svenska våren: ett skogsområde som lyste av vitsippor
HIST.: sedan 1611

sipp`a subst. ~n sippor 
ORDLED: sipp-an
• (typ av) ört med jordstam, flikiga blad och ensam blomma på långt skaft i stjälktoppen tillhörande den svenska vårens mest älskade blommor {→anemon; ↑ranunkelväxt}: backsippa; blåsippa; gulsippa; vitsippa
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. -sippa (i blosippa), urspr. trol. identiskt med säppal'(blomster)krans; krona' (efter blommans likhet med en krona)