Mary Russell Mitford
16 december 1787 - 10 januari 1855
målning av Benjamin Robert Haydon, 1824
När jag först stötte ihop med Mary 1997, fanns det ingen information om henne på nätet — nu kan man tillbringa dagar där, läsandes såväl om henne, som böcker av henne. Båda delarna är väl nyttjad tid.
Mary var liten och knubbig, ogift, fattig och hade den mest själviska far man bara kan tänka sig. Först spelade han bort sin hustrus förmögenhet, därefter en förmögenhet som Mary vunnit.
Mary var enda barnet och levde tillsammans med sina föräldrar — ett liv som innebar att de flyttade till allt mindre hus allteftersom förmögenheterna smälte bort — och Mary gjorde som många andra kvinnor i samma situation, hon fattade pennan.
Få människor visste hur knapert familjen hade det, men till sin väninna Elizabeth Barrett (sedemera Browning), utgöt hon sig i ett brev:
"I may truly say that ever since I was a very young girl I have never, although for some years living apparently in affluence, been without pecuniary care — a care, that pressed upon my thoughts the last thing at night, and woke me in the morning with a dreary, heavy sense of pain and presssure of something which weighed me to earth — which I would fain cast off, but could not."
I motsats till den något äldre Jane Austen, som skrev om familjeliv och kärlek, beskrev Mary människorna och livet i en engelsk by. Något som hon förmodligen inte kunnat göra om inte av nödgats lämnat sitt välbärgade liv. Hon hade velat ägna sig åt att skriva dramatik och romaner, men blev tvungen att skriva korta stycken för diverse tidskrifter. Några av hennes skådespel sattes upp och kom att inbringa henne ungefär 500 pund om året — vilket naturligtvis inte förslog långt, med en spelare i huset. Då blev det berättelserna som blev familjens räddning, de blev en succé och fick Ladie's Magazines upplaga att öka från 250 till 2000 exemplar i månaden.
Det var inte lätt för Mary att skriva i samma takt som fadern satte sprätt på pengarna, ofta satt hon uppe på nätterna för att få ihop till brödfödan. Ändå älskade hon sin far av hela sitt hjärta, ville inte ens resa bort eftersom hon visste att han inte skulle klara sig utan henne. När "Our Village" kom ut, tillägnade hon den sin "most cherished friend, Her Beloved and Venerable Father".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar