tisdag 13 januari 2015

Nej,

julen varar inte till påska!
 Jag har insett att det krävs mer än en sovande katt, och dennes människa, om man vill dansa långdans. Så i dag nöjer jag mig med att tänka tillbaka på långdanserna i mitt liv, njuta av musik och en god bok.
Grötrimmet som beledsagar Jenny Nyströms teckning bespar jag er.
Om knutgubbar och julgransplundring har jag skrivit tidigare, vill någon veta ännu mer om denna tradition, kan jag rekommendera Wikipedia, där man kan få reda på vem Knut var.

Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Bloggblad13 januari 2015 kl. 15:54

    Som barn älskade jag julgransfester med dans kring den, det var sån enorm kontrast till alla andra tråkiga möten jag var tvungen att genomlida. Numera har jag tappat lusten till julgransdans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. em13 januari 2015 kl. 16:23

      Bloggblad,
      Ja, somliga nöjen (kanske de flesta) har en tendens att förlora sin charm, allteftersom åren viner förbi.
      Margaretha

      Radera
  2. Anne-Marie14 januari 2015 kl. 02:50

    Nej katt och människa blir ju inte riktigt någon långdans. Här i USA dansade de flesta ut julen direkt efter julhelgen eller vid nyår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. em14 januari 2015 kl. 17:27

      Anne-Marie,
      Å andra sidan börjar ju de flesta amerikaner att julpynta tidigare än vad vi gör - så pyntperioden blir ungefär lika lång i båda länderna.
      Margaretha

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)