Avslutning

 Det började med ett brev till Abby, häromdagen, och hennes svar.

DEAR ABBY: More and more I receive emails from people using the closing salutation Best. I feel this must be incorrect. Shouldn't it be Best Regards or Best Wishes? To say simply Best seems somehow lacking. Best what? What is accurate? -- TANDI IN NEW HAVEN

DEAR TANDI: Closing a communication using Best is a shorthand version of saying Best Wishes or Best Regards. It's acceptable in less-than-formal communications, and is sometimes used when someone feels that ending their email without it would seem too cold and abrupt.

Även jag har funderat över dessa best, men det finns ännu fler svenska avslutningsfraser som ger mig gåshud. Finaste, till exempel - bara ordet finaste, inget mer, och så namnet. För mina öron låter det väldigt rumphugget.

Så finnst både vänliga och varma hälsningar – men jag har lärt mig att man ska akta sig för kära hälsningar. Jag kan ju inte veta om mina hälsningar är kära.

Men värst av dem alla är Mvh – ids man inte skriva ut tre futtiga små ord, då kan det lika gärna vara. Och varför i all världen har man börjat hälsa genom sig själv? Det där snedstrecket bör man väl ändå spara till dess man verkligen representerar flera personer?  Alltså, hälsningar/Kajsa är ju bara korrekt om det är Kajsa som skriver ett brev som flera personer står bakom. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det har uppstått.

 Och på tal om att skriva, läser jag att skrivkunnigheten sjunker hos japanska barn:

Why are Japanese writing less?

Japanese children start out by memorizing 80 brush-stroke characters by second grade, going all the way to 2,000 characters to allow them to read a newspaper in high school. Still, only 16.3 percent of test takers pass a national kanji (writing Chinese characters) exam that requires mastering about 2,000 characters. These days, more Japanese children are choosing computers over calligraphy. Even teachers are losing the knack of writing Japanese characters.

 Jag är kanske ursäktad för att jag inte lärde mig japanska.

Har ägnat en del av dagen åt gamla brevställare och etikettsböcker (allt annat än svart bläck är vulgärt att använda till brevskrivning),  och blivit riktigt sugen på att skriva "riktiga" brev igen. Tänk om jag skulle återupprätta min skrivhörna, den med brevpapper, färgpennor, lackstänger, bläck (i flera färger), bokmärken och klistermärken. När jag tänker tillbaka på alla brev jag skrev och ritade, så undrar jag varifrån jag fick all tid till det. Inget bloggande och surfande förstås...