En brownie för minnet

och nu talar jag inte om en ätlig brownie, utan Kodaks lådkamera avsedd för barn, som lanserades 1900. Den var tillverkad av kartong och kostade bara en dollar (motsvarar 26 dollar i dag). Succén var omedelbar, redan första året lämnade 150000 kameror fabriken. 

Namnet tog man från Palmer Cox populära böcker om de små figurerna som han kallade Brownies, figurer som han delvis hämtat från den keltiska mytologin och skotska berättelser hans hört av sin mormor (farmor?). Någon ekonomisk ersättning tycks han aldrig ha fått för detta.

 Brownie 1, den första modellen

Det tillverkades nya browniemodeller ända in på 1960-talet, de var så enkla att använda att man i reklamen använde en slogan som sa’: "You push the button, we do the rest."

Vilket får mig att tänka på det förmodligen mycket senare skämtet om Ph.d-kameror, ”push here dummy”. 

Beau Brownie formgiven

av Walter Dorwin Teague

Min favorit är Beau Brownie med sin art deco design, den tillverkades mellan 1930 och 1933, och fanns i fem olika färgställningar. Så tjusiga är inte någon av de lådkameror jag har, jag vet inte ens om de är browniekameror — jag får bestämt titta efter.

Anselm Adams började sin karriär med en browniekamera, så här berättar han om sin första kamera:

One morning shortly after our arrival in Yosemite (in June 1916), my parents presented me with my first camera, a Kodak Box Brownie. After a few minutes of simple instructions, my camera and I went off to explore.
A few days later, with my usual hyperactive enthusiasm, I climbed an old and crumbeling stump near our tent to get a picture of Half Dome. I perched on top of this relic of arboreal grandeur with my camera and was about to snap the shutter when the stump gave way and I plummeted to the ground. On the way down, head first, I inadvertently pressed the shutter. The roll of film was developed at Pillsbury's Pictures, Inc. at the old Yosemite Village. I remember that it was Mr. Pillsbury himself, commercially successful in photographing Yosemite, who presented me with my developed film. He had not cut it apart, as he wanted to inquire how this picture had come to be upside down in reference to the others on the roll. He asked, "Did you hold the camera over your head to avoid close foliage?" After I explained to him about my accident, he gave me a strange look and I do not hink he was ever certain of my normalcy from then on. The negative is reasonable sharp and one of my favorites from this, my first year of photography.