“The rain it raineth on the just
And also on the unjust fella;
But chiefly on the just, because
The unjust hath the just’s umbrella.”
........................................ Baron Bowen
Dagar som denna är jag glad över fungerande vindrutetorkare. Jag läser (hos det oumbärliga Wikipedia) att vindrutetorkaren uppfanns av en kvinna vid namn Mary Anderson, 1903.
Samma passande gula färg hade vår solstråle,
men det som här är rött, var vitt på vår bil.
Minns hur vindrutetorkarna la’ av på vår Sunbeam, under en regnig semester på kontinenten — snudd på katastrof när regnet vräker ned. Kanske är det det minnet som gör att jag förknippar bilkörning i regn, med semester. Det är inget dåligt minne, snarare minns jag den mysiga känslan av att sitta varmt och ombonat i bilen medan regnet smattrar på taket. Hade det varit jag som körde, hade jag nog inte tyckt att det var fullt så mysigt.
Här i vår dalgång börjar vi ana mer än se våren — jag har stängt av vår uppfartsväg i dag, vilket är ett säkert vårtecken. Rödlönnarnas blomknoppar sväller och älven är helt öppen. När vi i morse åkte över höjden för att komma till nästa dalgång, blev jag lite förvånad över att se hur mycket mer vinter det var på höjden, det skiljer bara 100 meter på högsta punkten, men där låg isen på sjöarna, det var rätt mycket snö kvar och vägen var moddig.
Cranes on the Ground and in Flight with
Mount Fuji in the Background,
Japanese Wood-Cut Print
Trots gråvädret var det en vacker tur, landskapet var som en tuschlavering — och en strandäng med tranor gav det hela en japansk anstrykning.
Gråväder kan vara nog så vackert!
SvaraRaderaDet hör ju våren till. Har inte hört en trana på två veckor, undrar vart de tog vägen?
Godnatt önskar Karin
Karin,
RaderaJag gillar gråväder - bara det inte blåser och är alltför kallt, så är det prima promenadväder.
Hoppas era tranor hittar tillbaka!
Margaretha
Vacker bild, den japanska.
SvaraRaderaVindrutetorkare är ganska oumbärliga. Vi hade en gammal PV där desamma drevs av nåt tryck i motorn så att torkarna stannade när man gasade. Inget vidare i snöstorm, upptäckte vi en gång. Vi fick stanna och rensa vindrutan för hand var femte minut.
Kan just tro att det var en kvinna som kom på idén men det har jag aldrig hört talas om förut. Tack för en ny lärdom.
Olgakatt,
RaderaDet är något särskilt med japansk konst.
Ja, en praktisk kvinna var hon tydligen, Mary. Och nog är det typiskt att uppfinningen möttes med skepsis.
Det har viss funnits manuella torkare också, kanske vore bra att ha i reserv.
Margaretha
Intressant att veta att vindrutetorkarna inte fanns med som standard på de första bilarna. Men de åkte väl inte när det var regn och snö, eller?
SvaraRaderaVåra torkare stannade vid ett tillfälle när det var snöglopp och tungt med blötsnö på vindrutan. Det var en hemsk upplevelse. Jag vägrade att åka med och gick ur bilen vid en busshållplats och inväntade bussen, som vi åkt om tidigare. Hur MM klarade att köra hem den återstående milen fattar jag fortfarande inte...
Ingrid som är tacksam varje gång vindrutetorkarna fungerar.
Ingrid,
RaderaJo, man körde nog i alla väder - det framgår av länken.
Minnen av det slaget är roligare än själva händelsen - något att berätta för barnbarnen.
Margaretha