fredag 13 april 2012

Musik under arbetet























Nu när sedan länge flydda påskar passerar revy för mitt inre öga, minns jag den vackra och vemodiga påsken i Lübeck . Minns också att jag har ett Lübeckinlägg i den saligen avsomnade datorn. Tyvärr finns där också mina egna bilder, som jag skannat — så de kan jag inte visa.
Att jag skrev det inlägget berodde nog på att jag hörde en melodi spelas på radio — en melodi som genast förflyttade mig till Burgtor, tornet i stadsmuren där vävateljén var inrymd. Tornets nedre del byggdes 1230 och de fyra översta våningarna 1444.
Bilderna här har jag hämtat på nätet, där det finns gott om bilder av just ”mitt torn”.
Webemeisterin Alen Müller-Hellwig var gift med Geigenbaumeister Günther Hellwig som även han hade sin verkstad i huset. Han byggde olika sorts stråkinstrument — med gambor som specialitet. 

Portrait of French composer and viola da 
gamba master Marin Marais, by André Bouys, 1704.

En dag frågade han om jag ville se hans domäner — något jag med glädje tackade ja till eftersom det var en förmån, inte alla förunnat. Trots att jag inte spelar fiol, och inte har några som helst kunskaper på området, var det oerhört intressant att få en inblick i hantverket — och att se alla verktygen prydligt inordnade på sina platser. På en vägg fanns hyvlar från rejält stora sådana, till så små att de hade kunnat tjänstgöra som berlocker på ett armband. 
De båda verkstäderna var inrymda i huset till höger om tornet, större delen av tornet var förråd. 

Ett av garnförråden fanns rakt över den mittersta ”genomfarten”, där golvet följde valvets rundning. Där låg det drösvis med garn, i alla tänkbara kvaliteter, utan minsta ordning — det var bara att vada in bland nystan och hankar och leta efter något passande. Rakt ovanför garnförrådet är ett stort kvadratiskt rum beläget — iskallt på vintern — där  höll vi till när vi varpade.
Herr Hellwig visade mig sitt virke — i regel stockar, ungefär en dryg meter långa, med årtal och träslag påskrivet. Han bad mig lyfta på dem, för att känna hur olika tunga, de nästan jämnstora stockarna var. Förklarade till vilken del av instrumentet man använde de olika träslagen. Tänk om jag nu kunde komma ihåg allt han berättade! Vilken njutning det var att arbeta när instrumenten provspelades! 



Vilken njutning det var att arbeta när instrumenten provspelades! 

22 kommentarer:

  1. Sådan njutning borde jag se till att ha när jag knådar degarna. De skulle säkert bli extra goda. Tack för intressant inlägg!

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Naturligtvis kan man själv spela den musik man vill höra under arbetet - men det är inte fullt så charmigt som den levande musiken som sätter igång när man minst anar det. Men om du nynnar när du bakar så blir det nog extra goda limpor.
      Du kan kanske skapa musikaliska bröd - ska det vara en limpa i C-dur eller en bulle i F-moll?
      Margaretha

      Radera
  2. Viola da gamba är ett underbart vackert instrument, och välljudande. Tänk vilket tålamod de har, de som bygger instrument. En god vän till mig i Frankrike bygger fioler och vevliror vilket gjorde det lättare för mig att visualisera verkstaden du beskrev.
    Nu ska jag gå och leta fram en cd med viola da gambamusik :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chris,
      Gambor är både vackra att titta på, och låter vackert.
      Jag beundrar alla som kan få till ett välljudande instrument - både för deras musikaliska kunskaper och handaskickligheten.
      Margaretha

      Radera
  3. Vilken fantastisk miljö förresten, det där tornet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en mycket speciell arbetsplats - men jag var glad att jag slapp bo i tornet, som det var tal på i början. Rapunzel, hade visst bara ett fönster i sitt torn, här var många, och inte alla hade de några glasrutor. Minns jag inte fel så var väggarna över två meter tjocka.
      M

      Radera
  4. Det tog lite tid, men till sist hittade jag ditt vemodiga inlägg också (länken funkade inte).
    Det måste vara inspirerande, om än kallt, att få jobba i en sån miljö. Tack för musiken! Ska leta mer på Spotify.

    SvaraRadera
    Svar
    1. FOX-Karin,
      Tack för att du uppmärksammade mig på länken - den är fixad nu.
      Ja, tornet var kallt, men huset bredvid varmare. Dessutom fanns en liten trädgård mellan murarna, där blev det varmt tidigt - redan i mars hade jag lov att gå ut och plocka fänkål där (förmån för vegetarianer!) En tid jag minns med glädje!
      Margaretha

      Radera
  5. Gu så mysigt det låter! Att både få väva och lyssna på fin musik låter som en dröm. och musiken är jättefin jag hade ingen aning om hur en gamba såg ut eller lät förut. Nu tänker jag önska den musiken i Önska i P2. Håll tummarna att jag får höra den.
    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pia,
      Det var en givande tid - men att sitta i en vävstol åtta timmar om dagen (och inte få väva vad man vill) är som alla andra jobb, roligt ibland och kämpigt andra gånger. Då hjälpte musiken!
      Säg till om du får din önskning uppfylld, så vi alla kan lyssna. Jag stänger av programmet när de pratar för mycket, se'n glömmer jag att sätta på igen, så risken är stor att jag missar pärlor.
      Margaretha

      Radera
  6. Det låter jätteromantiskt!
    Har du fortfarande problem med dfator, jag trodde det och kameran var klart. Kan ingen hjälpa dig?
    kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ellen,
      Romantiskt, jobbigt, roligt och svårt beroende på hur man ser på saken - men minnesvärt var det.

      Nej, problemen kvarstår på alla fronter, somt beroende på sådant jag inte rår över, annat på bristande företagsamhet och energi.
      Margaretha

      Radera
  7. Ett väldigt fint minne där många sinnen kom i bruk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Mycket fina minnen - roligt att ha arbetat tillsammans med en kvinna från Bauhausepoken.
      Margaretha

      Radera
  8. Varför i all världen var du i Lübeck och vävde i tornet? Det låter mycket spännande. Inte fick jag reda på det heller genom att läsa ditt gamla inlägg. (Du vet ju att jag är nyfiken av mig.)

    Samma sak som du berättar om med Doris Day drabbade mig en gång i Berlin. Jag skulle se en film med idolen Fred Astaire. Den första repliken var: "Ich bin ein Botschafter." Stor besvikelse...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Tja, varför inte Lübeck? Inte konstigare än att jag arbetat i Loveland, Stockholm och Karlstad. Vill man ha ett arbete får man bosätta sig där arbetet finns.
      Dubbade filmer är en styggelse - i alla fall när man förstår originalspråket. kanske skulle jag inte tycka så om man talade japanska...
      Margaretha

      Radera
  9. Vilket fint minne, och vacker musik!

    Där har vi gått många gånger utan att veta att du arbetade där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva & Fred,
      Ja, som alla perioder var det både roligt och mindre roligt - men som helhet ett mycket fint minne!
      Nu kan ni tänka på mig nästa gång ni går där.
      Margaretha

      Radera
  10. Om jag fått välja på att se antingen garnförrådet eller fiolverkstaden vet jag knappt vad jag hade valt. Båda låter helt underbara att botanisera i. Men om jag har Olga och Sonja med mig vet jag vad det blir... Hoppas bara att det är provspelning just då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Det var ett typiskt förråd hos en bildvävare - oftast mycket små mängder av samma sorts garn. Inget att sticka tröjor eller väva metervara av.
      En vävare har tagit över vävateljén, men jag vet faktiskt inte om det fortfarande byggs instrument där. Både herr och fru Hellwig är döda se'n många år. Redan när jag var där fanns det en påläggskalv till herr Hellwigs verkstad, men jag vet inte om hon tog över, och i så fall om hon blev kvar där. Du får gå in och fråga om du har vägarna förbi.
      Margaretha

      Radera
  11. Måste bara berätta att imorgon kommer Önska i P2 att spela Marin Marais som jag har önskat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pia, för att du berättade. Ska försöka komma ihåg att inte stänga av!
      Margaretha

      Radera