Så flyter det upp ett minne, ett modeminne, med anledning av att jag visade hur chic jag är när jag lagar mat.
En gång i ungdomen gick jag på en förfärlig söm-nadsutbildning. Förfärlig av många anledningar — skolan var av den stelbenta sorten, med regler för reglernas skull, lärararna talade illa om varandra och klasskamraterna var inte mycket till kamrater. Av klassens 16 tjejer hade en stor majoritet inga andra intressen än kläder — och möjligtvis killar. De höll andan när de skulle ta mått på varandra och nästan grät om det var en millimeter större än storlek 34. De gick hellre med en blus som var så trång att de inte kunde röra armarna och hade tvärveck på ryggen än att de sydde en blus i rätt storlek.
Jag och Anna fann snart varandra — hon var väns-teraktivist och blev snbbt illa omtyckt av våra frö-kenaktiga textillärare.
En dag kom hon till skolan iförd nya mjukiskläder från Mah-Jong, en jättefin byxdress som klädde henne så väl. I omklädningsrummet satt två av våra klass-kamrater och talade om hur jobbigt det var att lägga upp och lägga ned veckade kjolar allt eftersom modet ändrades. Så Anna frågar, vänligt utan att vara spy-dig, om det verkligen är nödvändigt, kan man inte bara låta kjolen vara. Den ena tjejen tittar granskande på Anna, uppifrån och ned och nedifrån och upp — så säger hon i en obeskrivligt nedlåtande ton: "du förstår, vi är intresserade av mode".
Luften gick helt ur Anna, och hon sa' efteråt: "jag som tyckte jag var så fin i dag".
En gång i ungdomen gick jag på en förfärlig söm-nadsutbildning. Förfärlig av många anledningar — skolan var av den stelbenta sorten, med regler för reglernas skull, lärararna talade illa om varandra och klasskamraterna var inte mycket till kamrater. Av klassens 16 tjejer hade en stor majoritet inga andra intressen än kläder — och möjligtvis killar. De höll andan när de skulle ta mått på varandra och nästan grät om det var en millimeter större än storlek 34. De gick hellre med en blus som var så trång att de inte kunde röra armarna och hade tvärveck på ryggen än att de sydde en blus i rätt storlek.
Jag och Anna fann snart varandra — hon var väns-teraktivist och blev snbbt illa omtyckt av våra frö-kenaktiga textillärare.
En dag kom hon till skolan iförd nya mjukiskläder från Mah-Jong, en jättefin byxdress som klädde henne så väl. I omklädningsrummet satt två av våra klass-kamrater och talade om hur jobbigt det var att lägga upp och lägga ned veckade kjolar allt eftersom modet ändrades. Så Anna frågar, vänligt utan att vara spy-dig, om det verkligen är nödvändigt, kan man inte bara låta kjolen vara. Den ena tjejen tittar granskande på Anna, uppifrån och ned och nedifrån och upp — så säger hon i en obeskrivligt nedlåtande ton: "du förstår, vi är intresserade av mode".
Luften gick helt ur Anna, och hon sa' efteråt: "jag som tyckte jag var så fin i dag".
Just det, man kan mörda på många olika sätt. Att vara arrogant nedsättande har jag förstått att är ett försvar för att man själv är väldigt osäker, vilket säkert den trendmedvetna tydligen var, men det är en ringa tröst för den som blir utsatt.
SvaraRaderaKarin som nästan alltid blir förbaskad över att endel tror sig vara förmer än andra.Vi är ju till syvende och sist av samma skrot och korn:D
Karin,
SvaraRaderaVisst blir man så in i norden förbannad.
Det är ju ett tag se'n - undrar hur de här tjejerna ser ut i dag? Förmodligen små patetiska tanter som krampaktigt försöker se unga ut.
Margaretha
Dom låter patetiska redan då och är säkert Botoxade numera! Gissar att Anna repade sig kvickt och är stolt över sin Mah Jong-tid! Den är ju kult i dag.
SvaraRaderaF ö undrar jag över alla dagens TV - damer i för små kavajer.
Olgakatt,
SvaraRaderaJa, jag misstänker starkt att de ser precis så bedagade ut, som man gör när man vägrar att inse att tiden har sin gång.
Eftersom jag inte nyttjar TV, har jag inte sett dessa damer, men de få gånger jag lämnar hemmets härd förundras jag alltid över ett eller annat i klädväg.
Margaretha
Hej,
SvaraRaderablandar mig i ert prat!
Undrar också varför man har alltför små kavajer, det ser förkrympta ut. Och inte bara damerna, på idrottsgalan såg man män med alltför små kostymer och kavajer. Ser inte klokt ut alls. Om det är det senaste i modeväg så är det förfärligt fult.
Måste ju vara obekvämt också.
tycker Karin
Karin,
SvaraRaderaDet är inte ofta det moderna är snyggt, eftersom många så slaviskt köper det man SKA ha, utan att ägna en tanke åt hur det klär dem.
Jag visste inte att kavajer ska vara små just nu, men det förvånar mig inte - bara man inte avviker, kan man ha vad som helst. Eller ingenting, liksom kejsaren.
Och att folk står ut med obekväma kläder och skor är helt ofattbart.
Margaretha
i mycket bekväma paltor
Tänk vad barn och ungdomar kan vara elaka. Kommentarer som verkligen kan såra. För små kläder verkar vara högsta mode idag. Jag börjar känna mig som ett fossil ;) som inte kan hitta kläder som faktiskt hänger litet löst. Minns 70-talet när allt skulle vara tajt. Har det årtioendet kanske återuppstått? Fult är det i alla fall.
SvaraRaderaMode är slaveri! I alla fall för många.
SvaraRaderaDessa små kläder är inte avsedda för vanliga människor, utan det ligger nog något i det en manlig vän brukar säga: De som designar mycket av modet föredrar ofta smala pojkkroppar... :) Men kvinnorna sväljer detta, betalar dyrt, pinar sig själva och trycker ner andra.
Tänk vad osäkerheten gör med människorna! Det är verkligen patetiskt många gånger.
Anne-Marie,
SvaraRaderaJa, och vuxna också, för även om dt här var unga tjejer så var de en bit över tjugo.
Jag har aldrig haft koll på modet, vet bara att jag började sy mina kläder eftersom jag aldrig kunde få tag på något jag gillade.
Ailas,
Och inte lär modehysterin bli mindre - den tycks alltid ha funnits. Jag kan ge mig den på att det redan på fikonlövens tid var viktigt på vilken ledd man placerade dem, och hur mycket som fick synas!
Snart börjar man väl operera bort revben igen...
Det jag tycker är så märkligt är att när man ska se ut som en planka, så klär sig yppiga damer i kläder som får dem att se ännu yppigare ut. Tycker de att de är snyggt när valkarna syns?
Margaretha
som inte förstår någonting
Har just köpt ett par jeansklänningar som hänger löst och härligt. Upptäckte att de var två nummer större än storleken jag brukar ha! De passade alldeles utmärkt, men hade jag sett storleken innan jag kom hem hade jag nog inte köpt dem...
SvaraRaderaJag tror att den här tjejen uppfattade Annas fråga som kritik - det var därför hon svarade så otrevligt. En del är ju mer känsliga än andra. Sen var det väl inte helt OK att vara vänstervriden på en sådan skola, antar jag :-).
Ingrid,
SvaraRaderaman borde aldrig tittaa på storlekar - det händer ju faktiskt att kläder är felmärkta. Jag har två par mjukisbyxor, samma märke och sort, där paret av storlek 34 är större än 36:orna.
Vill man vara snäll kan man försöka tänka sig att hon uppfattade frågan som kritik, men snarare var det nog så att hon visade sin rätta natur.
Nej, Anna hade det verkligen inte lätt, ändå provocerade hon aldrig någon. Det är nog den värsta skolan jag gått i.
Margaretha