Monetära grubblerier

Bilden har jag snott hos myntkabinettet

.

Karins biografminnen fick mig att grunna på hur mycket pengar 100 mark egentligen var 1942. Lätt, tänkte jag, nätet har omvandlingstabeller för allt — men där fick jag tji. Jag hittade massor med sidor som handlade om valutakurser, men när det gäller pengar så förefaller det som om allt som inte sker i detta nu är historiskt. Det fanns inget som sträckte sig mer än några år bakåt i tiden. Se'n får jag väl tillstå att även om jag är bra på mycket, så står jag mig slätt när det kommer till pengar och dess terminologi — jag fattade helt enkelt inte ens vad en del sidor och tabeller handlade om.

Till slut hamnade jag hos Riksbanken, och fattade lika lite där som på andra sidor — men det fanns en liten ruta där man kunde skriva till dem. Förmodligen skulle man skriva om mycket viktigare saker än vad 100 mark kunde tänkas vara värda i dag, men jag skrev — och jag fick svar! Stort tack till Riksbankens information, som gav mig den här länken.
Med reservation för att jag feltolkar tabellen, har jag kommit fram till att man 1942 fick ungefär 126 kronor för 100 finska mark. Knappar jag mig då iväg till myntkabinettet, får jag reda på att i dagens (2009) penningvärde blir det 2367 kronor. Ingen dålig hittelön, särskilt inte om man först snott bilden!

Kunde naturligtvis inte avhålla mig från att konsultera NE beträffande en del penningrelaterade ords ursprung.

Visst är det intressant att ordet pengar har med boskap att göra, man mätte sin förmögenhet i antal kreatur.

.

pekuniä´r adj. ~t
ORDLED: pekuni-är
• som har att göra med pengar: ~a bekymmer
HIST.: sedan 1821; till lat. pecunia 'pengar; förmögenhet', till pecus 'boskap'; besl. med fä, pekoral

monetä´r adj. ~t
ORDLED: monet-är
• som avser penningväsende: ~ union
HIST.: sedan 1895; av fra. monétaire med samma bet.; av lat. monetarius, till moneta 'mynt'; jfr mynt, portmonnä

penn`ing subst. ~en ~ar
ORDLED: penn-ing-en
• (numera mest i sms. och i några uttr.) mynt el. (ngn gång) annat betalningsmedel ⟨delvis åld.⟩: silverpenning
BET.NYANSER: a) spec. som benämning på en gammal svensk myntenhet: en ~ var i Svealand 1/8 örtug b) numera vanl. mera med tanke på värdet än på det konkreta betalningsmedlet: penningbekymmer; penningplacering; penningvärde; handpenning; lösenpenning; han kom över huset för en billig ~ c) spec. om belopp som utgör bidrag, lön, avgift e.d. ⟨i sms.⟩: föräldrapenning; sjukpenning; timpenning d) om rikedom, kapital e.d., tänkt som personligt verkande kraft: ~en regerar e) om medalj e.d. ⟨i sms.⟩: minnespenning
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. pänninger; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.; jfr pfennig

peng subst. ~en ~ar [peŋ´-]
ORDLED: peng-en
• (mest plur.) mynt eller sedel (av lägre valör) {slant} ⟨i sing. vard. el. barnspr.⟩: silverpeng; pojken stoppade sin ~ i spargrisen; barnen fick en ~ av den snälla tanten; han hade alla ~arna i fickan
BET.NYANSER: a) ofta mera med tanke på värdet än på det konkreta betalningsmedlet: bilen kostade en vacker ~; han har ~ar på banken; hon hade inga ~ar på sig; tjäna grova ~ar; lämna jämna ~ar; ~arna eller livet!; reda ~ar kontanta betalningsmedel b) ibl. äv. om medalj e.d.: minnespeng
IDIOM: ha ~ar som gräs ha nästan obegränsat med pengar
HIST.: sedan 1570; till penning

ko`sing subst. ~en
ORDLED: kos-ing-en
• pengar ⟨vard.⟩: han bad henne om lite ~; hosta fram ~en innan ni får ångra er; kamma in ~en
HIST.: sedan 1892; ev. slangbildn. till kova

ko`va subst. ~n
ORDLED: kov-an
• (i vissa uttr.) penningsumma ⟨vard.⟩: storkovan; det kunde man nog tjäna en ~ på
HIST.: sedan ca 1850; av fi. kova, förk. av kova raha 'klingande (hårda) mynt'

lö`söre subst. ~t ~n
ORDLED: lös--ör-et
• lös egendom utom pengar och värdepapper o.d.; sammanfattande benämning för möbler, husgeråd, transportmedel etc. {SYN. mobilier; se lös 2} {→bohag} ⟨särsk. i jur. sammanhang⟩: lösöreauktion; av ~ och pengar tillfaller hälften änkan
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lösöre; till öre i dess forna, allmännare bet. av 'egendom'; jfr saköre

plu`ring subst. ~en ~ar
ORDLED: plur-ing-en
• (mest plur.) peng(ar) ⟨starkt vard.⟩
HIST.: sedan 1845; sv. dial. pluring 'träkil; korvbit' (jfr korvöre)

korvöre [kår`v-] subst. ~t ~n
ORDLED: korv--ör-et
• i fraserna inte ett ~ inte ett enda öre ⟨vard.⟩; vartenda ~ vartenda öre dvs. alla tillgängliga pengar ⟨vard.⟩
HIST.: sedan 1902; förleden har oklar etymologi

stålar [stå`l- äv. stå´l-] subst., plur.
ORDLED: stål-ar
• pengar ⟨vard.⟩: fixa lite ~
HIST.: sedan 1893; av månsing stålar 'pengar'; till stål

stål subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: stål-et
• smidbart järn framställt av tackjärn el. skrot; om legeringar av järn och kol (högst 1,5%), vanl. med tillsatser av andra legeringsbildande grundämnen (krom, volfram, nickel etc.): stålblank; ståldörr; stålfjäder; stålgrå; stålhjälm; stålklinga; stålpenna; stålvajer; rostfritt ~; moderna hus i ~, glas och betong; en byggnadsställning i ~ med gångbrädor
BET.NYANSER: a) spec. om (material till) kniv: han låg där med sex tum kallt ~ genom kroppen b) överfört i uttr. för styrka: stålmage; stålmuskler; nerver av ~; en vilja av ~; hon fick ~ i blicken; han hade en aning av ~ i rösten
IDIOM: tåla kallt ~ tåla påfrestningar el. utmaningar, oförskämdheter o.d.
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. stal; gemens. germ. ord med grundbet. 'styv; hård'; jfr stag

Om ordet nusmismatik kan du läsa hos myntkabinettet.