
Mina japanska vänner tyckte att jag skulle lära mig japanska. Varför inte tänkte jag, deras engelska är oftast usel, så det skulle vara praktiskt. Så en av dem skrev ned alfabetet åt mig — 54 tecken om jag inte minns fel. (Ja, jag vet, det heter inte alfabete när det rör sig om japanska tecken, men de säger faktiskt så själva). Så jag lärde mig tecknen och jag lärde mig några av de vanligaste orden. Så satt jag en dag och bläddrade i en japansk bok, och upptäcker att det fanns massor av tecken som jag inte kände igen. Frågar vad de är för tecken och får reda på att det finns två alfabeten till, som man måste kunna för att läsa japanska.
Det var där mina japanska studier slutade.































