fredag 5 februari 2010

Därför talar jag inte japanska


Mina japanska vänner tyckte att jag skulle lära mig japanska. Varför inte tänkte jag, deras engelska är oftast usel, så det skulle vara praktiskt. Så en av dem skrev ned alfabetet åt mig — 54 tecken om jag inte minns fel. (Ja, jag vet, det heter inte alfabete när det rör sig om japanska tecken, men de säger faktiskt så själva). Så jag lärde mig tecknen och jag lärde mig några av de vanligaste orden. Så satt jag en dag och bläddrade i en japansk bok, och upptäcker att det fanns massor av tecken som jag inte kände igen. Frågar vad de är för tecken och får reda på att det finns två alfabeten till, som man måste kunna för att läsa japanska.
Det var där mina japanska studier slutade.

Pausmusik

Musical Recital
Anton Refregier
1905-1979

torsdag 4 februari 2010

Alaska ligger strax till vänster om Striberg


Och Skåne ligger sisådär fyra centimeter under Striberg. Stockholm har jag till höger om datorn med Devon strax ovanför.
Förmodligen har jag nu visat hela världen (hela världen läser väl min blogg?) hur ologisk jag är. Jag har ingen aning om hur det kommer sig att jag placerat mina bloggkollegor som jag gjort. Eftersom jag för det mesta tittar norrut när jag bloggar, så har det inte med väderstrecken att göra — jo, Alaska har hamnat rätt i livet, men Striberg har kommit på avvägar (har du märkt det Christina?), och Devon borde jag i så fall ha en bit bakom vänster armbåge.
Vi gör oss väl alla bilder av det ogripbara — en väninna och jag jämförde våra inre bilder en gång, och jag insåg hur tidigt jag skapade dessa bilder. Och hur tokiga en del är.
Noll börjar i min mage (jag en nolla?) sen fortsätter talen framför mig, i en rak linje. Men vid hundra viker de plötsligt av till vänster.
Som för de flesta är mitt år en cirkel — det knepiga är att första juni ligger ungefär på klockan tre och första september på klockan fem. Det blir en lång höst och vinter eftersom nyåret inträffar klockan tolv.
Det här inre bilderna skapade jag redan i småskolan, men på vilka grunder vet jag inte.

Läst i bladet

Arts and Books, 1986
P.J. Crook
.
..... som inte behärskar engelskan särskilt bra.
.
Hm, som att vara lite gravid...........

Kalla fötter



Det började bliva så kallt om kvällarna, tyckte jag, och jag frös om fötterna. Därför beslöt jag att uppsöka en varmare jordmån, och jag bestämde mig för att resa till Norra Italien, där jag icke varit på mer än trettio år. Jag ville beskåda de vackra sjöarna, klättra på alperna, plocka nattfioler och dansa tarantella.
Vid frukosten framställde jag detta förslag för min omgivning, och de gingo med glädjeyrsel in därpå. Jag lovade dem att inköpa ett exemplar av Dantes undersköna lustspel, för att öva sig litet i italienskan innan de stodo mitt ibland det eldiga sydländska folket.
.................................... Falstaff, fakir
.................................. (Axel Wallengren)

Pausmusik

Self Portrait, 1578
Lavina Fontana
1552-1614

onsdag 3 februari 2010

Idag


The more it
SNOWS-tiddely-pom,
The more it
GOES-tiddely-pom
The more it
GOES-tiddely-pom
On
Snowing
00
And nobody
KNOWS-tiddely-pom
How cold my
TOES-tiddely-pom
How cold my
TOES-tiddely-pom
Are
Growing.
...... A.A. Milne

Pausmusik

Incantation, illustration for 'Gazette du Bon Ton', 1922
Georges Barbier

tisdag 2 februari 2010

En generationsfråga?

Waiting at the Station,
Willesden Junction, c.1874
James Jacques Joseph Tissot
.
Vi har talat om artighet både här och på andra blog-gar. I går när jag var ute och for kom jag att tänka på det här inlägget jag skrev för drygt ett år se'n. Går-dagens taxikille hjälpte mig att bära in de 40 liter vätska jag hämtat — men han var inte glad! Lite lustigt att se hur han var idel solsken och mycket pratglad när han hämtade mig — en timme senare när jag skulle hem, sa' han knappast ett ord.
Det fick mig att reflektera över hjälpsamheten, för några veckor se'n var jag ute och for med en av de äldre gossarna — han är i det närmaste pensionär och har dessutom varit svårt sjuk det senaste året. Han hugger tag i mina väskor utan att orda om det. Får en känsla av att det är de unga raska pojkarna som tycker det är jobbigt att bära passagerarnas väskor till dörren.

Pausmusik

Charles Moran and his wife Jane Bodin
with Jane and William, 1812
Adam Buck, 1759-1833

måndag 1 februari 2010

Jantelagen, en uppdiktad lag

Yankee Wink Hollow
Charles Wysocki
.
Avund och vrede förkortar livet,
och bekymmer gör en gammal i förtid.
................................. .......... Syraks bok

Jag tycker att det är beklämmande att så många har en så'n dålig uppfattning om sina medmänniskor. Eller är det en dålig självkänsla som gör att man tror att alla andra ser ner på en?
Jag tror inte på Jantelagen — eller den svenska kungliga avundsjukan. Det blir en självuppfyllande profetia.
Jag säger alltså inte att det inte finns avundsjuka — men jag hävdar att den inte är värre i Skandinavien än någon annanstans. Avundsjuka, missunnsamhet och översitteri finns i alla kulturer. Men trots allt finns det ännu mer av omtänksamhet, hjälpsamhet och välvilja — i Sverige, liksom i andra länder.
.
Se'n jag började skriva på det här inlägget har jag läst några bloggar, och blev rätt förvånad när tre av dem nämnde Jantelagen.

Pausmusik

The Lute Player, 1910
August Macke
1887-1914

Pausmusik

The Concert
Aniello Falcone
1607-1656

söndag 31 januari 2010

Hedersam utmärkelse

Olgakatt har tilldelat mig en den hedersamma ut-märkelsen kreativ bloggare. Nu ska jag i min tur välja ut sju bloggare som har gjort sig förtjänta av den. Här stöter jag på två problem, det första är att jag inte kan välja, inte gradera — och för det andra är flera av mi-na favoriter inte mottagliga för den sortens utmärk-elser. Jag delar härmed ut en kollektiv utmärkelse till alla bloggarna i min blogglista. Dessutom ska jag försöka bli bättre på att föra upp nya läsvärda blog-gar där. För den som vill läsa annat än svenska fa-voriter, rekommenderar jag blogglistan på grann-bloggen.

Och så var det de sju sakerna om mig själv. Har man bloggat några år så har man förmodligen redan berättat så mycket om sig själv som man är redo att göra.

De här sju sakerna om mig själv är totalt ointres-santa — men jag tror inte att jag nämnt dem tidigare.



På BB ansåg man att jag såg ut som Churchill.


Men cigarr rökte jag varken då eller senare.

Mitt första minne härrör sig från min tid på Södra KFUK's späd-barnsavdelning. En sköterska bar in mig i ett rum och lade mig på en våg. Den var kall och jag började skrika. Jag fortsatte att skrika, när jag lades i en barnsäng — och slutade först när ett annat barn lades i sängen mitt emot. Då tog jag tag i spjälorna och hävde mig upp för att titta på kompisen.


Tåvärmare har jag inte mycket till övers för — och ord som pynt, pyssel och inredning ger mig gåshud (av obehag). Ändå tycker jag att det är roligt att slå frivo-liteter, knyppla och bro-dera, men jag gör det bara om jag har behov av slutprodukten. Nålbundna vantar, lapptäcken av äkta lappar och rejäla absor-berande handdukar är mer min melodi.


Mitt första minne av en vävstol är att jag lekte under en, och slog huvudet i en utskjut-ande del (kanske för-klarar en del). Moster Signe, mormors syster, plockade fram en halvkilos vikt av järn som hon kylde bulan med. Både vävstolen och vikten finns numera i min ägo.
.

Jag dricker bara te och vatten. Helst svart te. I min ungdom provade jag alla parfymerade teer som fanns, och folk tyckte jag var konstig som drack sån't. Nu undviker jag de teerna — och folk tycker jag är konstig som inte gillar blommiga teer.
.
För den som inte redan insett det kan jag tala om att jag är en rätt tråkig typ — tycker om att träffa vänner, men gillar inte fester.

Pausmusik

Golden Mandolin
Oleg Zhivetin

lördag 30 januari 2010

Lördag med Gutenberg


Fullmåne, stjärnor, snötyngnda träd — det var som att promenera i ett japanskt träsnitt. Ett kallt sådant, - -22,5°, det var inte en frivillig promenad. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att gå medan det var ljust, annars hade det nog varit lite skönare.

Eld tarvar...... den in kommit,
..... kåsen och kall om knäna;
mat och mantel..... den man tarvar
....... som över fjället farit

Åke Ohlmarks översättning av en av Hávamáls verser

Det var gott att komma in till elden — maten och manteln får vänta till senare. Jag plockade istället ut ett par av mina Gutenbergsfynd ur den virtuella bokhyllan.


"Wunderbare Reise des kleinen Nils Holgersson mit den Wildgänsen" med illustrationer av Wilhelm Schulz, betraktar jag som ett fynd — inte för berättelsens skull utan för bilderna.





Och att det i alla tider funnits äventyrliga människor visar "Across Asia on a Bicycle"
.
THE JOURNEY OF TWO AMERICAN STUDENTS
FROM CONSTANTINOPLE TO PEKING

BY
THOMAS GASKELL ALLEN, Jr.
AND
WILLIAM LEWIS SACHTLEBEN

1894
THROUGH WESTERN CHINA IN LIGHT MARCHING ORDER
.
This volume is made up of a series of sketches describing the most interesting part of a bicycle journey around the world,—our ride across Asia. We were actuated by no desire to make a “record” in bicycle travel, although we covered 15,044 miles on the wheel, the longest continuous land journey ever made around the world.

The day after we were graduated at Washington University, St. Louis, Mo., we left for New York. Thence we sailed for Liverpool on June 23, 1890. Just three years afterward, lacking twenty days, we rolled into New York on our wheels, having “put a girdle round the earth.”


KIRGHIZ ERECTING KIBITKAS BY THE CHU RIVER
.
The rain now began to descend in torrents. The felt covering was drawn over the central opening, and propped up at one end with a pole to emit the clouds of smoke from the smoldering fire. This was shifted with the veering wind. Although a mere circular rib framework covered with white or brown felt, according as the occupant is rich or poor, the Kirghiz kibitka, or more properly yurt, is not as a house builded upon the sand, even in the fiercest storm. Its stanchness and comfort are surprising when we consider the rapidity with which it may be taken down and transported. In half an hour a whole village may vanish, emigrating northward in summer, and southward in winter.

Kanske något för Christina?

Pausmusik

Reading the Choir Notes
Francesco Bergamini
1815-1883

fredag 29 januari 2010

Pausmusik

The Gold Scab, 1862
James Abbott McNeill Whistler
1834-1903

torsdag 28 januari 2010

Olika uppfattningar

The State Lottery
Vincent van Gogh
.
I mina vandringar i bloggoversum möts jag rätt ofta av påståendet att svenskar är så förfärligt oartiga — att servicen är om inte obefintlig, så näst intill.
Jag känner inte igen det. Är jag den enda svensken som sällan träffar på otrevliga affärsidkare eller servicepersonal?
Det sägs också att vi inte talar med främlingar — jag känner inte igen det heller. Ända se'n jag var tolv år har folk biktat sig för mig på bussar, caféer, parkbänkar och i väntrum.
Jag känner mig ibland som den tråkiga svensken alla talar om, när jag vill läsa ut kapitlet innan jag diskuterar vädret med min medpassagerare.
De gånger jag är den som inleder ett samtal, och de händer rätt ofta, har ingen reagerat surt eller sett ut som jag kom from en annan planet
Och 99% av alla kundtjänster är lika trevliga och pratsamma — förutom ärendet, byter vi i regel några ord om väder och vind.

Kan den stora skillnaden bero på att jag sällan besöker storstäder, och att jag aldrig besöker tjusiga restauranger eller andra nöjesetablissemang?

Haiti


På den här sidan hos Care2 kan du med ett klick göra en insats för de hjälpbehövande på Haiti. Så här står det:
how your click helps Oxfam America
Your free click generates donations from our sponsors. You may click once a day, every day. 100% of the donations raised go directly to Oxfam America and help provide emergency water and sanitation services to earthquake survivors in Haiti.
.
Och har du fem minuter över kan du på samma sida klicka för hjälp på andra områden.