Linear Language II
Luis Parra
Märta var en kvinna i vår bekanskapskrets, som var en hejare på engelska. Hennes ordförråd var enormt och grammatiken perfekt — men intonationen göteborgsk, vilket hon var väl medveten om, och kunde skratta åt.
När hon en gång kom hem från Skottland berättade hon att hon bott på samma pensionat som ett amerikansk par, de hade ätit frukost tillsammans varje dag och umgåtts en del på kvällarna. Sista da’n sitter de tillsammans när den amerikanska kvinnan plötsligt säger (till sin makes fasa): “är det inte fantastiskt att vi talar engelska, och du talar svenska, och ändå kan vi förstå varandra.”
