Eskapism

  Reading

Fernand Léger 

To acquire the habit of reading is to construct for yourself a refuge from almost all the miseries of life. 
                                                W. Somerset Maugham

Lästips

 To acquire the habit of reading is to construct for yourself a refuge from almost all the miseries of life. Almost all, I say, for I would not go so far as to pretend that to read a book will assuage the pangs of hunger or still the pain of unrequited love; but half a dozen good detective stories and a hot-water bottle will enable anyone to snap his fingers at the worst cold in the head. But who is going to acquire the habit of reading for reading's sake, if he is bidden to read books that bore him?

The Artist's Wife

Henry Lamb

Som så många andra utövare av de sköna konsterna, lämnade Henry Lamb läkaryrket för att studera konst, och senare livnära sig som konstnär — med ett uppehåll under första världskriget då han tjänstgjorde som läkare vid fronten.

Under tidigt 1900-tal studerade han för Augustus John, som kom att betyda mycket för honom.  Det var nu han lärde känna Lytton Strachey, genom vilken han så småningom kom att lära känna Bloomsburyfolket.

En annan läkare som inte blev vid sin patient var Somerset Maugham — nu tänker jag inte rekommendera The Moon and Sixpence", även om det vore passande, utan en kort essäsamling som handlar om böcker och läsning: "Books and you", från 1940.

Jag nickar förtjust, och mumlar instämmande efter var och varannan mening — han har så sunda åsikter, och uttrycker precis vad jag tycker! Läs bara vad du tycker om, man måste inte läsa ut en trist bok:

No one is under an obligation to read poetry or fiction or the miscellaneous literature which is classed as belles-lettres. (I wish I knew the English term for this, but I don't think there is one.) He must read them for pleasure, and who can claim that what pleases one man must necessarily please another?

Ha gärna flera böcker på gång:

For my own part, I find it more agreeable to read four or five books together. After all, you aren't in the same mood on one day as on another, nor have you the same eagerness to read a certain book at all hours of the day. We must suit ourselves in these matters, and I have naturally adopted the plan that best suits me. In the morning before I start work I read for a while a book, either of science or philosophy, that requires a fresh and attentive brain. It sets me off for the day. Later on, when my work is done and I feel at ease, but not inclined for mental exercise of a strenuous character, I read history, essays, criticism or biography; and in the evening I read a novel. Besides these, I keep on hand a volume of poetry in case I feel in the mood for that, and by my bedside I have one of those books, too rarely to be found, alas, which you can dip into at any place and stop reading with equanimity at the end of any paragraph.

Du får läsa hans essäer om du vill veta vad han rekommenderar, de är alla klassiker som (tror jag) finns tillgängliga på nätet, om du inte har dem i dina hyllor, eller bor nära ett bibliotek. Den som vill ha ovanliga boktips, blir kanske besviken — i alla fall om du känner till de flesta av de stora pojkarna och flickorna — men det är intressant att höra hans synpunkter, som ibland sammanfaller med mina:

Wuthering Heights is unique. It is an awkward novel to read, because sometimes it so outrages probability that you are completely bewildered; but it is passionate and profoundly moving; it has the depth and power of a great poem. To read it is not like reading a work of fiction, in which, however absorbed, you can remind yourself, if need be, that it is only a story; it is to have a shattering experience in your own life.

_ _ _

Hawthorne did not possess the gift of creating living characters; Roger Chillingworth is merely a bundle of malignancies, not a human being, and Hester is but a fine piece of statuary. 

Fast när det kommer till "Krig och fred", så får jag erkänna att jag aldrig kom igenom hela boken — kanske var jag för ung med mina 12 år:

If I hesitated about War and Peace, it is because it seems to me sometimes tedious. There are too many battles narrated in too great detail, and the experiences of Pierre with Freemasonry are exceedingly dull. But all this can be skipped. It remains a great novel. It describes in epic proportions the growth and development of an entire generation. 

Om det låter som jag har läst de flesta av böckerna han rekommenderar, så har jag uttryckt mig luddigt, jag är synnerligen obevandrad i den franska litteraturen, så kanske är det på tiden att jag läser Stendahl:

Stendhal wrote two novels which I would have you read; first, The Red and the Black, and then, if you like it as much as I do, The Charterhouse of Parma. For I must tell you that he is my favourite novelist. I like the plain and exact manner in which he wrote and the cool precision of his psychological analysis. He scrutinized the workings of the human heart with perspicacity. 

 Så slutar jag med en del lösryckta citat:

I must remind you here of something that I have already insisted upon, namely that I am very strongly of opinion that you should read for enjoyment. To my mind it is very ill-advised to look upon reading as a task; reading is a pleasure, one of the greatest that life affords, and if these books of which I am now going to speak to you do not move, interest or amuse you, there is no possible reason for you to read them.

I must also say a few words about Emily Dickinson. I am afraid that I shall offend many persons in America when I confess that to my mind she has been accorded more praise than she deserves. 

 

Now I have but Walt Whitman to speak of. I have kept him to the end, because I think it is in Leaves of Grass that we at last get, free from European influences, the pure and unadulterated Americanism which in these pages we have sought. Leaves of Grass is a work of immense significance, but since I began by reminding you that I would recommend you to read books which, whatever their other merits, were enjoyable, I am constrained to tell you that few great poets have been more uneven than Whitman

 

Poe wrote the most beautiful poetry that has ever been written in America. 

 

Though in the course of a long life I have read a great many American books—indeed I could not have been more than ten when with gales of laughter I read Artemus Ward and Helen's Babies—I cannot pretend that I have read nearly as widely as any American fond of reading will certainly have done. There is no reason why I should. I have read at random. 

 

Next I would have you read another novel, but of a very different sort. This is Prévost's Manon Lescaut.

 

Finally, I must remind you that our own time has produced in Marcel Proust a novelist who can stand comparison with the greatest. 

 

Anatole France had a small but exquisite talent, which he displayed with rare felicity in a volume of stories called The Mother-of-Pearl Case. He was at one time too highly esteemed, but the neglect which has now befallen him is unjust.

 

Now let us speak of another short novel, Voltaire's Candide, within whose few pages are contained more wit, more mockery, more mischievous invention, more sense and more fun, than ever man compressed in so small a space. 

But literature is an art. It is not philosophy, it is not science, it is not social economy, it is not politics; it is an art. And art is for delight.

köksfranska

zest (zɛst) 
n.

1. keen relish; hearty enjoyment; gusto.

2. an agreeable or piquant flavor imparted to something.

3. anything added to impart flavor or relish.

4. piquancy; interest; charm.

5. a small strip of citrus peel, esp. lemon, used for flavoring.

[1665–75; < French zest(e) citrus peel]

zest′ful, adj.

zest′ful•ly, adv.

zest′ful•ness, n.

zest′y, adj. -i•er, -i•est.

Hur 17 översätter man zestjärn? Zest-järn alltså, inte zes-tjärn — om det nu skulle råka finnas en tjärn vid namn Zes. (Ett tjärn, om det skulle råka ligga i västsverige). Ja, järn är ju ett hederligt gammalt svenskt ord, men citronskalsjärn, ligger ju lite otympligt i munnen.

Hur som helst så har mitt zest-järn gått sönder, och jag är åter hänvisad till att riva citronskal  på ett vanligt rivjärn. Är det fler än jag som tycker det är svårt?

Jo, jag vet att det går, även om jag för länge sedan förkastat metoden med ett smörpapper fasttryckt på rivjärnet. Med en styv borste eller en metallpinne, brukar jag få loss det mesta av skalet, men lika enkelt som med ett zest-järn, är det inte. Med tanke på att jag inte kan få tag på obesprutade citrusfrukter här, är det kanske lika bra att jag har zestproblem förstås — men goda råd mottages gärna!

Och på tal om citrusfrukter har jag i åratal funderat över vad, det som på engelska heter citron, heter på svenska. En utflykt på nätet gav mig svaret: suckatcitron. Så här kan den se ut:

Bilden har jag snott på nätet, en sida där man för övrigt kan läsa mer om denna frukt.
Suckatcitronen kan se ut på många olika sätt, titta in på Citrus Pages, om du vill se fler bilder, och läsa mer om dess historia.

Så här beskriver NE frukten:

 suckatcitron, Ci´trus me´dica, art i familjen vinruteväxter. Den har upp till 25 cm stora, päron- eller omvänt päronformiga citrusfrukter vilka ofta är oregelbundna, knöliga och fåriga och kan väga upp till 2 kg. Frukternas skal är tjockt och gult eller gröngult, fruktköttet är surt eller sött och äts sällan.

Arten odlas för framställning av suckat och citrusolja. Suckat tillverkas genom att skalet konserveras i saltvatten och sedan kokas i sockerlag och beläggs med sockerglasyr. De aromatiska bladen används lokalt som spritkrydda.

Arten är en buske eller ett litet träd med kraftiga tornar och blad med ovingade skaft som inte är ledade mot skivan – en unik egenskap i citrussläktet. De vita, ibland rödlätta blommorna är små och sitter i täta ställningar.

Suckatcitron trivs bäst i subtropiska områden och hör hemma i södra och sydöstra Asien. Den odlas i södra Europa och i andra subtropiska länder. Odlade exemplar påträffades redan 300 f.Kr. av Alexander den store och fördes då till Europa. Det vetenskapliga artepitetetmedica syftar på landet Medien i nuvarande nordvästra Iran.

Suckatcitron är en av få citrusformer som inte är av hybridursprung. Arten är mångformig och omfattar etrogcitron (Citrus medicavarietas e´throg), som har stor ceremoniell betydelse och används vid den judiska skördefesten sukkot. Till suckatcitron hör också fingercitron (Citrus medica varietas sarcoda´ctylis), även den med ceremoniell betydelse.

Arten kallas ibland äkta citron och det engelska namnet på den ärcitron, vilket ofta leder till felöversättningar.

It requires the feminine temperament to repeat the same thing three times with unabated zest.

                från Moon and Sixpence av Somerset W. Maugham

Att fånga dagen

eller bli fångad av dagen

An Impromptu Affair, 1999

Jonathan Barry

Tradition is a guide and not a jailer.

W. Somerset Maugham

“Och så ska vi äta gott och ha trevligt”, vet inte hur ofta jag hört uttrycket på sistone — och naturligtvis förstår jag vad folk menar, men visst låter det som de aldrig äter gott och har trevligt till vardags.

Personligen tycker jag att det är viktigare att göra vardagen trevlig än samla ihop sig till en kraftansträngning några gånger om året.

Och mest minnesvärda tycker jag de tillfällen är då vi “fångat dagen” och firat att vi inte har något att fira.

Delvis kommer sig de här tankarna av att en väninna ringde för några timmar se’n — hon var bara tvungen att avreagera sig. Efter dagar av planering och slit, matlagning och städning orkade hon inte med släkten, som hade en annan uppfattning om hur helgen skulle firas. Och en halvtimme efter hennes samtal ringer hennes kusin och gråter av precis samma orsak. Tjejer som annars är de bästa vänner, men när man är trött och förväntningarna är för höga, kan det gå så.

Grattis Virginia och Somerset!

Virginia Adeline Woolf

25 januaari 1882 - 28 mars 1941

Percy Wyndham

.

William Somerset Maugham

25 januari 1874 - 16 december 1965