När mina gräsklippare kom tillbaka från servicen, klippte jag delar av gräsmattan, men orkade inte med den stora nedre gräsmattan. Den tänkte jag klippa i fredagskväll — och så startar inte maskinen! Jag kan ladda maskinen och fylla i bensin och olja, men där slutar mina gräsklippar-kunskaper. Så jag hade inget annat val än att ställa in maskinen och vänta på att det skulle bli vardag, så jag kunde ringa trädgårdstjänst. Varje dag under helgen drog jag ut klipparen och försökte starta den — den bara hostade till och krävde att bli inkörd i garaget igen.
I dag drog jag för säkerhets skull ut apparaten för att se om jag kunde starta den — finns väl inget så pinsamt som att inte kunna starta en maskin, och när man ber om hjälp kommer någon och vrider om nyckeln, och maskinskrället startar på en gång! Och visst startade maskinen utan tvekan, varför den blånekat i fyra da'r är mer än jag kan räkna ut. Så fast jag inte tänkt klippa gräset , när det var som allra varmast och jag hade både fel kläder, skor och glasögon, så vågade jag inte stänga av. Ner för backen gick det bra, men när jag skulle upp började jag undra om det var något fel — men kom på att jag i förvåningen över att den startade utan problem, glömde att dra ner spaken som gör maskinen självgående.
Det blev ju ingen före-klippningen-bild, men jag kan försäkra att gräset var både högt och tjockt. Jag fick nog gå nästan dubbelt så många vändor som vanligt eftersom klipparen storknade om jag försökte utnyttja hela klippbredden.
Jag blev inte ett dugg ledsen när bensinen tog slut innan det var färdigklippt, utan tog en mat- och vilopaus. Se'n var spänningen stor när jag tankat — skulle den starta? Inga problem, den gick igång hur snällt som helst. Så här sitter jag och pustar ut, benen bär spår efter såväl nypon som hallon-buskar. Sensmoral, klipp inte gräset i shorts.
