Woman on Phone, 1995
.
"Var god och dröj" är det ingen som säger längre — ingen utom jag. Nu ombedes man vänta kvar. Det hjälper ju inte att huta åt telefonsvararen — men jag muttrar fula saker och mina hörselgångar vrider sig av smärta.
Ett annat plågsamt uttryck är "samtalat går inte att koppla fram", eller ibland "koppla upp". Varför detta fram och upp?
Det kan hända att dessa meddelanden betraktas som korrekta, men än har jag inte vant mig. För det är ju tyvärr det man gör, när man har hört innan istället för före och själv istället för ensam tillräckligt många gånger så orkar man inte hetsa upp sig.