Grattis William!

William Davenport Adams

28 december 1851 - 26 juli 1904

One is for ever hearing enough and to spare about old books and those who love them. There is a whole literature of the subject. The men themselves, from Charles Lamb downwards, have over and over again described their ecstasies—with what joy they have pounced upon some rare edition, and with what reverence they have ever afterwards regarded it. It is some time since Mr. Buchanan drew his quasi-pathetic picture of the book-hunter, bargaining for his prize,

‘With the odd sixpence in his hand, 
And greed in his gray eyes;’

having, moreover, in his mind’s eye as he walked

‘Vistas of dusty libraries
Prolonged eternally.’

Vanitas Still Life

Adam Bernaert

 William är en av alla trevliga författare som jag hittat av en slump hos Gutenberg. Så värst mycket står inte att läsa om honom.  

"By-ways in Book-land" var den essäsamlingen jag trillade över— och medge att en essäsamling om böcker låter oemotståndlig! 

Den första essän "Paper-Knife Pleasures" behandlar det för mig så välbekanta ämnet varför läsa gamla böcker när det finns nya — och tvärtom. Och bara ordet papperskniv, ger mig trevliga minnen, fast det har jag nog skrivit om tidigare. 

Namnet Davenport Adams känns så bekant, och en utflykt till LibraryThing bekräftar min misstanke — jag har några flickböcker skrivna av Ellinor Davenport Adams, som alltså är syster till dagens födelsedagsbarn, men ingen av hennes böcker finns på nätet. Förmodligen därför att det "bara" var barn- och ungdomsböcker, och för att hon "bara var en dam"

Fast helt säker på att du fyller år i dag William, är jag inte, för när jag började läsa om din syrra, insåg jag att hon kanske var din dotter — och i så fall var du Williams far! Det är vådan av att ge sina barn samma förnamn som en förälder, Kanske är det bara jag som inte kan hålla reda på mina hjärnvindlingar, men jag får en känsla av att det finns de före mig som blandat ihop far och son eftersom båda två ibland, tillskrivs samma författarskap.

Assuredly new books are so far like new bread, that we should not consume them in too rapid succession. At the same time, let us be thankful for them, inasmuch as they have the unquestionable gift of novelty. Lord Beaconsfield’s Lady Montfort said she preferred a new book, even if bad, to a classic. That was a strong saying, but there are points of view from which it is perfectly defensible.