hade Fredrika Bremer just påbörjat sin resa till Nya Världen, den 23 september 1849 skriver hon i ett brev till sin syster Agathe:
FÖRSTA BREFVET.
På hafvet. D. 23 Sept. 1849.
Detta är andra resdagen på den stora oceanen, lilla kära Agatlia! Ocli fortgår resan så som den begynt, så kommer jag icke snart att längta till land. Det herrligaste väder, himmel och haf fulla af ljus, medvind, och till bostad på färden till den nya verlden ett fartyg, stort och ståtligt som ett litet slott, och dertill högst beqvämt. Ocli hvad jag njuter af mitt lugna,
ostörda lif här om bord, efter de ansträngande dagarna i England, då själen kände sig liksom på sträckbänk, under det kroppen for hit och dit för att kunna se och hinna med livad som måste ses och medhinnas, innan jag blef resfärdig! Ty jag måste se litet af England, och isynnerhet af London, innan jag såg Amerika och New York. Jag ville ej bli för mycket förbluffad af NewYork. Jag ville lära känna modren innan jag gjorde bekantskap med dottren, för att ha jemförelsepunkter
och ett rättesnöre, hvarefter jag kunde rätt fatta typen. Jag visste, att Sverige och Stockholm var af annat slägte, än Engelska länder och städer, till folk, seder, byggnadssätt m. m. Men England hade först gifvit befolkning, lag- och lynne åt Norra Amerika.
På hafvet. D. 23 Sept. 1849.
Detta är andra resdagen på den stora oceanen, lilla kära Agatlia! Ocli fortgår resan så som den begynt, så kommer jag icke snart att längta till land. Det herrligaste väder, himmel och haf fulla af ljus, medvind, och till bostad på färden till den nya verlden ett fartyg, stort och ståtligt som ett litet slott, och dertill högst beqvämt. Ocli hvad jag njuter af mitt lugna,
ostörda lif här om bord, efter de ansträngande dagarna i England, då själen kände sig liksom på sträckbänk, under det kroppen for hit och dit för att kunna se och hinna med livad som måste ses och medhinnas, innan jag blef resfärdig! Ty jag måste se litet af England, och isynnerhet af London, innan jag såg Amerika och New York. Jag ville ej bli för mycket förbluffad af NewYork. Jag ville lära känna modren innan jag gjorde bekantskap med dottren, för att ha jemförelsepunkter
och ett rättesnöre, hvarefter jag kunde rätt fatta typen. Jag visste, att Sverige och Stockholm var af annat slägte, än Engelska länder och städer, till folk, seder, byggnadssätt m. m. Men England hade först gifvit befolkning, lag- och lynne åt Norra Amerika.
Fredrika Bremer målad av
Olof Johan Södermark 1843.
Det är intressant att läsa om hennes möten med de välkända kvinnorna och männen — debattglad som hon var, så svalde hon inte alla idéer som hon mötte, utan gav sig glatt i kast med att komma med motargument.
Kvinnorna, och deras roll i samhället och familjen intresserar hon sig särskilt mycket för, och lägger fram många intressanta synpunkter på hur hon upplever deras ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar