Äppeltider

September, 1915 

Edmund Blair Leighton 

Äppelskörd

Kommen, flickor, höstvindsröda!
Jag vill ge er äppelföda
mot en ringa vedergällning;
kommen i den milda kvällning.
Alla trädens mjuka grenar
hänga tungt som fulla spenar,
vilja all sin sötma regna
för att snälla flickor fägna.

Redan står jag högt på stegen,
böjer kvistar, svänger svegen,
medan sängarna inunder
prunka som ett rosenunder.
Och det myllrar under träden
ljusa kjolar, band och kläden;
alla nejdens blomster löpa
hit att mina frukter köpa.

Och jag skakar och jag knackar.
Runda axlar, linhårsnackar,
bröst som springa fram för käcka
få sig då och då en smäcka. 

Marken rullar under foten,
snåla händer jaga kloten,
treva efter rosenhäger
i de grå resedaläger.

Alla vindar bliva ljumma,
alla gångar bliva skumma,
svarta läderlappar susa
fjärilslikt kring allt det ljusa;
och jag drömmer jag är vorden
störste trädgårdsman på jorden:
mitt är äpplet högst i toppen,
markens kvinnoblom och knoppen.

Blommor på de mörka planer,
klara, varma astrakaner,
lysen alla vackra nätter
här bland gylling och renetter!
Gärna vill för er jag vaka,
alla rika grenar skaka,
klättra som en katt mot himla,
var jag ser en praktboll skimla.

Sägen om det är för mycket,
om jag tar en kyss för stycket.
Mina äpplen äro rara,
kyssarna en billig vara.
Jag är ingen orm och Judas:
inga syndaäpplen bjudas,
inga falska läppar räckas
att med ömma hjärtan gäckas. 

Jag vill brygga äppelviner,
fylla stora karaffiner,
hälla upp och låta söta
flickor sockerskorpor blöta.
Hela vintern, långa kvällen
ska vi sitta framför hällen,
läppja vin och äpplen steka,
handelsman och kunder leka. 

                               Erik Axel Karlfeldt

En dikt som osökt kom för mig eftersom båda Karinarna talade om Karlfeldt i går.

Det tog mig en liten stund att förstå vad svegen (sista ordet i andra versens andra rad) betyder — att det är bestämd form av svege.

SVEG sve4g, sbst.1, r. l. m. (NoraskogArk. 6: 269 (1732) osv.) ((†) n., TurÅ 1901, s. 136); best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. svega, Möller (1790) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. svege l. svega, Lundell (1893), FoU 15: 108 (1902)); l. SVEGE sve3ge2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) -er, se ovan); l. SVEGA sve3ga2, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -ar (se ovan) l. -or (MennanderBr. 3: 546 (1747) osv.) ((†) -er, se ovan).

Ordformer

(förr äv. sw-, -ee-, -gh. -swedje 1760 (: slädeswedje). sveg 1651 osv. -a 1690 (ss. indirekt obj.), 1707 (efter prep.), c. 1755 (ss. uppslagsord) osv. -e 1749 (ss. uppslagsord), 1847 (ss. obj.) osv. -en, sg. best. 1691 osv. -or, pl. 1747 osv.)

Anm. Skrivningen med d i swed 1734 (Serenius Hhh 3 b (1734)) är att betrakta som ren felskrivning.

Etymologi

[med avs. på formen sveg jfr sv. dial. sveg, äv. schwäj, swaig o. d.; med avs. på formerna svege, svega jfr sv. dial. svege, svega (med ursprungligen kort i-vokal); till det starka resp. svaga avljudsstadiet av roten i SVIGA, v.1 — Jfr SVIG, sbst.1, SVIGA, sbst.1]

Arvidi 53 (1651; i rimlista utan angiven bet.).

(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för visst ändamål använd (lång,) böjlig gren l. kvist o. d., ofta liktydigt med: spö l. vidja; särsk. om sådan gren osv. använd ss. piska (förr särsk. i uttr. lägga på ngn med en svega, prygla ngn, piska ngn); äv. bildl. Skänk mig heel förtorkad swega, / En ny opwäxt, en ny safft, / At jag all god frucht må ega, / Gudh, uthaff tins Andes krafft. Amnelius Quirsfeld 471 (1690). Sedan gingo de ut och han effter dhem, hafwandes swegen i högsta hugg. Reenhielm OTryggw. 2 (1691). Lind (1749; om piska). Därs. (: lägga på). Redan står jag högt på stegen, / böjer kvistar, svänger svegen, / medan sängarna inunder / prunka som ett rosenunder. Karlfeldt FridLustg. 76 (1901). Synar sin svega, hvars snärt tagit skada, och sin räffsa, som förlorat en tinne. Slotte Islossn. 24 (1912). — jfr BJÖRK-SVEG o. SLÄDE-SVEGE. — särsk. (numera bl. i fråga om ä. förh.)