Vad har jag egentligen gett mig in på

 Nu uppläste jag skåpet. Jag steg undan med förskräckelse – skåpet var alldeles tomt! En, som icke är bibliothekarius, skall icke förstå min känsla; men hvarje man af mitt yrke förnimmer vid anblicken af en boklös bokhylla eller ett tomt bokskåp samma rysning, samma is i bloden, som vid åsynen af ett lik. Böckerna borta – det är detsamma som: själen borta. 

              ur Samlade verk 18. Amorina (1839) av Carl Jonas Love Almqvist

Nu är det ingen risk att mina hyllor kommer att stå tomma någon längre tid — svårigheten är bara att komma på hur det perfekta bokorganistionssystemet ser ut! 

 Och medan jag grunnar på dessa frågor, får jag finna mig i navigera i en svårartad bokröra — jag funderar på om "Elin Wägner, det första fotstegets moder" ska stå bland biografier eller kvinnolitteratur. 

 Och var 17 passar  Edward Goreys "De förryckta kusinerna" in, 

 kan "Hur Rom byggdes under antiken" och "Ingenjörens konst" stå på samma ställe — i så fall var? Arkitektur? 

"Svenska sjukdomsnamn i gångna tider" borde jag väl gå upp till övre våningen och medicinhyllan med, men den är så intressant att jag blir sittandes. Jag visste inte att neapolitanska kopporna var detsamma som syfilis, och att pocker är ännu ett annat namn. 

Fulslag visste jag vad det var, men inte att det fanns massor av andra namn för denna smärtsamma åkomma, som onda bettet, tossabettet (tossa = groda). Och inte har jag hört talas om kindklamm, kusma eller tacksot — kanske för att jag aldrig haft påssjuka.

Ortsamn är inte ovanligt bland sjukdomsnamnen,  älvkarleösjukan,  älvkarlebysjukan, arjeplogsjukan, byske-burträsk-sjukan, norrlandssjuka, orsasot, kalmarsjuka, lövånger-västerbotten-sjukan, uppsala feber, swartsjölandsfrossa, skellefteåsjukan och så finns det namn på större geografiska områden, man kan få ryska snuvan (kommer den med posten?), engelska sjukan, lappskott eller kanske tvingas till tysk resa.

Och tro för allt i världen inte att du är vid sunda vätskor om du får diagnosen ogalen — det är nämligen detsamma som mycket galen.

En hel del intressant står att läsa om febertermometern, som kom till Sverige i slutet av 1800-talet. De första termometrarna var ju inte maximitermometrar, vilket betydde att det tog 10 minuter att mäta rektaltemperaturen, varefter man var tvungen att avläsa termometern där den satt — ofta vid skenet av ett levande ljus!

 Med hjälp av denna intressanta bok kan jag äntligen ställa en diagnos på min lönnliga sjukdom, som säkerligen är en arvsot och förorsakar älvabläst och skalltilla, eller är huvudflott mer korrekt?

Och kära vänner akta er för vittrans hundar, blir ni biten av en sådan drabbas ni med all säkerhet av vitterbett. Och alla ni som spinner, tänk på att ni kan drabbas av ullsorterarsjukan!

Nu ska jag flytta ytterligare några böcker, innan jag gör kväll.