Liv var är din tagg?

 frågar Olle Hedberg — vad han kommer fram till, om han kommer fram till något, minns jag inte. Men var mina taggar är vet jag. På händerna, i synnerhet på fingertopparna, och armarna. Det besvärliga är att som högerhänt fastnar de flesta taggar på höger hand, och det är inte alltid så lätt att avlägsna dem.

Jag tar det som en ursäkt att avbryta städningen — men det är inte helt smärtfritt att nyttja tangentbordet heller. En vanlig gammaldags bok är kanske det minst smärtsamma.

Hur kan man få taggar i fingrarna av att städa, undrar kanske någon. Jo det går så, eftersom jag äntligen insett att somliga taggiga krukväxter aldrig kommer att hämta sig från min vanvård, och jag inser att det är dags att slänga dem. Men man slänger inte en nästan två meter hög kristi törnekrona, utan att klippa den i småbitar — eller den över en meter höga pelarkaktusen, eller...

Det grämer mig enormt att växter som min mor höll vid liv i närmare 60 år, ta'r jag livet av på några år. Men fönstren ser fräschare ut!

Som om det inte vore nog med innomhustaggar, så har jag klippt ur ett antal hallonbestånd, och hallon är lömska, för man ser inte taggarna — men man blir snart varse att de finns där, i ljuv förening med nässlorna, som visserligen inte har taggar men som ändå gör sig påminda.

Kanske ska jag trots allt fortsätta att snygga till inne — även om jag inte kan påstå att jag är taggad. Varifrån nu det uttrycket kommer.