Te utan solur, cedrar och betjänter

går alldeles utmärkt.

The sun-dial pointed to half past four o'clock. The hour of silence appeared to be over. The birds commenced twittering; and a cuckoo, in an adjacent wood, sounded his note at intervals.

The house awoke to sudden life. There was an opening and shutting of doors. Two footmen, in the mulberry and silver of the Meldrum livery, hurried down from the terrace, carrying folding tea-tables, with which they supplemented those of rustic oak standing permanently under the cedar. One, promptly returned to the house; while the other remained behind, spreading snowy cloths over each table.

_ _ _

A few minutes later the tables were spread with the large variety of eatables considered necessary at an English afternoon tea; the massive silver urn and teapots gleamed on the buffet-table, behind which the old butler presided; muffins, crumpets, cakes, and every kind of sandwich supplemented the dainty little rolled slices of white and brown bread-and-butter, while heaped-up bowls of freshly gathered strawberries lent a touch of colour to the artistic effect of white and silver. When all was ready, the butler raised his hand and sounded an old Chinese gong hanging in the cedar tree. Before the penetrating boom had died away, voices were heard in the distance from all over the grounds.

                         ur "The Rosary" av Florence Barclay

 Jag har varken tjänstefolk eller cedrar — och jag har aldrig saknat någondera, fast i dag när jag var trött och varm var det inte utan att  jag skulle ha uppskattat en allt-i-allo. Betjänter, vita dukar, silveruppsatser och många sorters bröd kan jag avvara, men någon som bar ut ett bord, en skön stol, alla böcker och en tekopp, och placerade det under eken — det hade suttit bra. 

Nej, jag tycker det skulle vara besvärligt att ha tjänstefolk drällande kring fötterna — inte ens för att sköta den trista mathållningen skulle jag kunna tänka mig att ha en anställd. 

Däremot skulle jag gärna ta emot det där lilla oansenliga träbordet som bröderna Grimm skrev om i "Lilla bord, duka dig". Minns ni det?

"När man ställde ned det och sade: "Bord lilla, duka dig!" så stod det helt plötsligt dukat med en fin vit duk, och ovanpå stod en tallrik med kniv och gaffel bredvid och fat med både kokad och stekt mat, så mycket som någonsin kunde få rum där, och ett stort glas rött vin därjämte lyste en till mötes, så att man strax blev munter till sinnes."

Fast jag vill ju förstås ha ett bord som dukar upp en vegetarisk och alkoholfri måltid.

I väntan på att någon ska skänka mig ett sådant bord, så går jag in och diskar.