är kanske en lämplig titel för mig.
Vårt skafferi är av den gammaldags modellen, ett garderobsstort skåp med djupa hyllor. Många är de fynd jag gjort där. Som den här burken med kryddor för stekt fisk. Vilka kryddor är en väl förborgad hemlighet, det finns ingen innehållsförteckning, och inget bäst-före-datum. En sökning på Kockens AB, informerar mig om att företaget finns kvar, även om det har slingrat sig mellan diverse olika internationella bolag.
Varumärket registrerades 1916. När Kockens bildades drevs produktionen av kryddorna i Ystad. På 1970-talet köpteGeneral Foods Kockens och flyttade produktionen till Gävle. General Foods köptes senare upp av Kraft Foods och 1999 köpte Unilever varumärket Kockens. Produktionen av Kockens produkter kom att skötas av Culinar.
I början av 2000-talet lades fabriken i Gävle ner och tillverkningen av Kockens kryddor flyttades tillbaka till Skåne, till Fjälkinge där den finns kvar än idag. 2008 köpte Culinar varumärket Kockens. Dotterbolaget Kockens AB bildades för att hantera varumärket Kockens samt övrig konsument- och storköksrelaterad verksamhet.
Denna text hos Wikipedia får mig att inse att min burk måste ha sålts före flytten från Ystad på 70-talet.
Läsning som får mig att undra vad som hänt med Mudi Mums — en googling visar att de finns kvar. I dag när det talas så mycket om närproducerad mat, undrar jag varför jag inte hört talas om dem på länge.
Vi har alldeles för få kryddarkivarier i detta land!
SvaraRaderaMin mamma var kanske en. Hon hade sparat kryddburkar från fyrtiotalet, de få sorter man använde på den tiden: vitpeppar, kryddpeppar, senapspulver, nejlikor, alla i små plåtburkar. Jag lät dem stå kvar av sentimentala skäl, men någon yngre person utan personlig koppling till kryddburkar från fyrtiotalet langade dem i soporna i ett obevakat ögonblick. ("Kolla, de här kryddorna är så gamla att de inte ens har datummärkning!") Jag kan förstås leva utan dem och har säkert själv slängt mycket värdefullare saker än så i ungdomligt oförstånd.
Karin,
RaderaIngen idé att gråta över slängda kryddor - men nog var det sorgligt.
Ibland kan jag önska att jag inte hade den där arkivariegenen, det skulle underlätta, men tänk att aldrig få falla i trance över en gammal burk - det vore bra trist.
Margaretha
Jag känner varmt för kryddantikvarier, de är kanske lika ovanliga som de kryddburkar de förvarar.
SvaraRaderaOch jag håller med dej om att Jordens vänner med Mudi Mums gärna får höras och uppdatera sin guide över multinationella livsmedelsföretag.
Viola,
RaderaVisst var de fina, de gamla plåtburkarna!
En lista över vem som äger vad, vore bra - för det är ju så snårigt. Min far var intresserad och kunde redogöra för skumma ägarförhållanden, men jag har svårt för att hålla isär alla tvivelaktiga transaktioner.
Margaretha