tisdag 30 juli 2013

Jag har ju redan sagt


att vi aldrig slänger något.
Upplagd av kl.
Etiketter:

6 kommentarer:

  1. reneesfotoblogg30 juli 2013 kl. 15:01

    Kan vara bra att ha, man vet aldrig......

    SvaraRadera
    Svar
    1. em2 augusti 2013 kl. 07:08

      Renée,
      Aspolut!
      Men jag var tvungen att slå upp zaponlack, för att se vad man har det till.
      Margaretha

      Radera
  2. Karin30 juli 2013 kl. 21:33

    Det tog slut i dunken med dilutin förra sommaren, så jag gick till färghandeln i den närbelägna staden för att köpa mer. "Dilutin!" utbrast färghandlaren, "Det har ingen frågat efter de senaste trettio åren. Och det var det länge sedan man slutade tillverka." Så, som du förstår, slängs det inget här heller. Men förvånansvärt mycket kommer till användning, förr eller senare.

    SvaraRadera
  3. em2 augusti 2013 kl. 07:11

    Karin,
    Visst är det så - och skulle man efter 33 år slänga något, kan man ge sig på att man behöver det i nästa vecka.
    Och tänk, vilka fina plåtaskar- och burkar man gjorde förr. Beundrade några nyligen och var glad att mina förfäder använt dem till skruvar och småpryttlar, istället för att slänga dem.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Anne-Marie2 augusti 2013 kl. 19:00

    Känner igen "syndromet" att spara. Min pappa var en samlare av enorma mått. Jag är, som du vet, en minimalist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. em4 augusti 2013 kl. 07:51

      Anne-Marie,
      Fördelen med att tillhöra en släkt där man aldrig slängt något, är att jag inte behöver köpa annat än mat. Det är mycket länge se'n jag förutom dagligvarorna köpte annat än böcker. Och så kan jag nog leva resten av livet - en klar fördel när pengar är det minsta man har.
      Margaretha

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)