Mycket, för att inte säga, det mesta av de saker som jag hittar, i mina försöka att få lite ordning här i huset, känner jag igen — eller förstår åtminstone varifrån det kommer. Men i går hittade jag en liten (5,5 cm x 9,5 cm) anteckningsbok med svarta vaxdukspårmar, som jag aldrig sett tidigare. Efter en stunds läsande i boken förstod jag att den hade tillhört Eunice, en äldre släkting. Där finns recept på bland annat biskvier, rulltårta och saltgurka, samt anteckningar om hur mycket hon har betalat hos slaktaren, mejeriet och bageriet. Mycket är uppenbarligen skrivit i stor hast, utan skiljetecken och beskrivning på hur man ska gå till väga.
Men kjoltvätten har tillräckligt goda anvisningar för att man skulle kunna använda sig av metoden i dag — men jag tvivlar på att någon skulle vilja göra det, dessutom framgår inte vilket material det är i kjolen, jag misstänker att det rör sig om en yllekjol.
Piska kjolen och lägg den i blöt i vanligt kallt vatten över natten. Låt den väl rinna av vik den samman och lägg den i en balja.
Koka 50 gr kvillojabark (sic). 5 liter vatten 1 timme och låt det stå över natten. Sila ifrån barken och späd luten med 4 - 5 l kokande vatten samt häll blandningen över kjolen.
Låt kjolen ligga i luten i 24 timmar. Den tvättas nu varsamt man ser noga så fläckarna komma ur. (Dessa bör innan kjolen vätes omtråcklas med vit tråd) kjolen sköljes i ett par vatten upphänges tills den är halvtorr.
Strykes sedan med varma järn på rätan med något mellanlägg ren linnelapp.
Så här säger NE om kvillojabark:
kvillaj`abark subst. ~en
ORDLED: kvillaja--bark-en
• bark från ett sydamerikanskt träd förr anv. som tvättmedel; äv. som slemlösande medel
HIST.: sedan 1892; efter nylat. cortex quillajæ med samma bet.; till araukiska (indianspråk i Chile) quillai 'tvätta'
Lite intressant det där med "varma järn", det tyder på att det var på den tiden ett järn stod på värmning med man strök med det andra. På så sätt behövde man inte göra en paus medan järnet (eller lodet, om det var ett sådant), värmdes.
Är du sugen på kubbar? Varsågod här kommer Eunices recept:
Kubbar
2 st. äggulor
12 ort (en kaffekopp) socker
60 ort urtvättat smör, som röres tills det blir vitt
3 ort = 20 st söt-
3 ort = 20 ” bittermandel samt mjöl formas till stänger
Doppade i groft socker
Eunice var född på 1880-talet, och jag skulle tro att dessa anteckningar skrevs på 1920-talet.
Eunice var född på 1880-talet, och jag skulle tro att dessa anteckningar skrevs på 1920-talet.
Men seriöst, skulle du inte prata med någon på Nordiska museet? Du har ju hur mycket intressant som helst! Fast det där receptet på kubb – tar man inte livet av folk med så mycket bittermandel?
SvaraRaderaTvå, tre strykjärn måste man ju ha igång samtidigt på järnspisen så att man kunde byta ut dem vartefter som de svalnade.
Karin,
RaderaJag är också lite fundersam på all bittermandel - men Eunice blev rätt gammal, även om några av hennes systrar dog unga.
Jag trodde att Nordiska, och andra museer, var nedlusade med erbjudanden om dagböcker och andra vardagsprylar.
Det kan ju tänkas att jag har en del intressant - men ack så osorterat. Dessutom bor jag långt ifrån Nordiska (som alltid varit ett favoritmuseum).
Margaretha
som för ögonblicket
har ont om kom-sig-för.
Måste ju vara en rejält valkad yllekjol redan från början för att tåla denna hårda behandling! Gissar att den nytvättad stod för sig själv och sen formade sig efter kroppen.
SvaraRaderaNog skulle Nordiska Museet jubla över denna anteckningsbok!
Olgakatt,
RaderaMen jag tror inte att den här mostern nyttjade sådana kläder. Det var en modemedveten dam som kunde gå hem och sy i stort sett vad som helst, som hon sett i en affär.
Jag har nog andra saker som Nordiska ännu hellre vill ha - men var...
Margaretha