lördag 13 april 2013

Tyst katzenjammer


 Jag har aldrig frågat min älskling, vad han tycker om det här ljudet. Vet egentligen inte varför jag skulle göra det heller. Men filmen får mig att minnas vår pudel Mick som understundom hade besvär med magen — och veterinären rekommenderade Entero-Vioform. (Det här var före SMON skandalen — eller i alla fall innan Olle Hansson skrivit om den.) Vi förvarade tabletterna, tillsammans med andra medikamenter i översta lådan av en hurts. Såvitt jag minns, fick Mick inte tabletter särskilt ofta, men varje gång vi drog ut den lådan räckte han ut tungan och skakade på huvudet.
Upplagd av kl.
Etiketter:

4 kommentarer:

  1. Siv14 april 2013 kl. 11:14

    Gulligt!
    Jag har inte heller försökt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. em14 april 2013 kl. 15:40

      Hallå Siv, det var länge sedan!
      Nästan lika gullig som Åskar!
      Margaretha

      Radera
  2. Karin14 april 2013 kl. 13:18

    Nä, testa inte. Jag tror kattstackarn blir stressad och det känns som om det slår lock för öronen och då testar hen med att räcka ut tungan.

    Fast kloka pudeln Micks reaktion var ju mycket uttryckfull! Ungefär som vår katt som började kräkshulka när han han fick syn på transportburen som han brukade åka bil i. Väldigt bilsjuk misse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. em14 april 2013 kl. 15:43

      Karin,
      Nej, jag tänker verkligen inte prova - även om jag tror att min självständiga kille skulle gå sin väg om han inte gillade ljudet.

      Jag har läst någonstans att katter inte blir lika ofta åksjuka som hundar - men din stackars misse var tydligen ett undantag. Alla mina katter har avskytt att åka bil, men de har inte blivit sjuka.
      Mick älskade att åka bil - var livrädd för att bli lämnad hemma när han märkte att det var resa på gång.
      Margaretha

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)