Minnet av en rätt förfärlig sång ramlar plötsligt över mig, när jag irriterar mig över hur man nu för tiden missbrukar ordet stolt. En sång som min kompis Lynn och jag sjöng när hon lärde mig att spela ukulele.
I'm proud to be me but I also see
You're just as proud to be you.
We might look at things a bit differently
But lots of good people do.
That's just human nature
So why should I hate you
For being as human as I?
We get what we give.
If we live and let live
We'll both get along if we try.
I'm proud to be me, and I also see
You're just as proud to be you.
It's true!
You're just as proud to be you!
OK, tanken är god — det är första och sista versen som ger mig gåshud över hela kroppen (och inte av välbehag).
Bra om du utvecklar det där med ordet "stolt". Jag har tydligen inte hängt med i det moderna språkbruket.
SvaraRaderaIngrid
Ingrid,
SvaraRaderaEftersom det inte är nytt, har du förmodligen hunnit bli avtrubbad.
Av ren lättja, repriserar jag ett gammalt inlägg, där jag talade om detta.
Margaretha