i handväskan!
Jag minns inte året, men jag var i tonåren, och hade länge sneglat på den här väskan. Nu ser jag till min stora förvåning att nittionio kronor då, motsvarar omkring niohundra kronor, i dag. Men jag hade den i många år, och när en boxervän, tuggade av ett läderband, fick jag det lagat — det syns var — (samma boxer, som tuggade på min blockflöjt, så det såg ut som om jag var en mycket hungrig spelare).
Väskan var bullig och rymde oande mängder med bra-att-ha-saker som tejp, sax, klister, en liten mugg, o.b., lektyr och inneskor (tack vare att jag bara har 35/36, gick de precis ned i väskan) bland allt annat man brukar ha i handväskor. I skolan var det alltid till mig alla vände sig när de behövde något udda föremål: ”Margaretha har det säkert i sin väska” — och det hade jag nästan alltid. Och nästan alltid var jag glad åt att ha allt jag behövde inom räckhåll.
Utom den vinterkvällen, jag i rusningstid väntade på bussen hem. Eftersom det var många som skulle med bussen, öppnade jag väskan för att se till att jag hade jämna pengar att betala med. När det blev min tur att stiga på bussen, lyckades jag snubbla, och faller in i bussen — med öppen väska — och allt, jag säger allt innehåll sprids ut på golvet, där längst fram i bussen.
Så väl jag känner igen det där.
SvaraRaderaÄven jag hade min väska fylld med precis allting utom smink.
Det kan ju vara bra att ha en sax eller till och med en sekatör i handväskan förutom mycket annat.
Även fallet har jag varit med om och glömmer nog aldrig de närvarandes vidgade ögon när de såg allt som kan rymmas i en kvinnas handväska...
Karin
Karin,
RaderaDet är hugnesamt att höra att det tycks vara tämligen vanligt att strö ut väskans innehåll å offentliga platser.
Margaretha
Detsamma hände min mor en gång men på landgången till en Danmarksfärja. Far fick ett hysteriskt skrattanfall och folk glodde förstås på paret som de trodde var onyktra, vilket ju inte alls var fallet.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaVar det än händer, så är det nog roligare för den som ser på än för den det händer. Samtidigt tror jag att folk inte riktigt vet hur de ska bete sig. Innehållet i en handväska är så personligt att utomstående nog drar sig för att hjälpa till att plocka upp sakerna. Jag fick i alla fall ingen hjälp, och kände mig väldigt mycket i vägen, där jag krälade längst fram på bussgolvet.
Just nu funderar jag över varför jag var ensam, det hade inte varit fullt så pinsamt om man varit två.
Margaretha
Det första man krafsar åt sig i den situationen är (OK, var) av någon anledning inte körkort, pengar, dagbok, eventuella smycken eller värdesaker utan tampongerna...
SvaraRaderaKarin,
RaderaUndrar om man fortfarande är lika diskret när det kommer till sanitetsartiklar. Det fanns ju butiker som hade färdiginslagna dambindor, för att ingen skulle kunna gissa vad man köpte.
Margaretha
Troligen inte alls samma laddning kring detta nu för tiden. Men vad vet jag, jag är inte så uppdaterad på området längre...
RaderaKarin,
RaderaInte jag heller, men jag kan tycka att unga tjejer av i dag är en märklig blandning av utmanande och pryda.
Margaretha
Tänkte så fort jag läste ditt inlägg att den väskan var dyr - på den tiden. Bottenlös var ordet. Kan tänka mig att fallet i bussen var mindre roligt för dig och mer förnöjsamt för de andra passagerarna. Praktiskt i alla fall att du kunde få plats med så mycket i väskan.
SvaraRaderaAnne-Marie,
RaderaDet är ju länge sedan, men jag minns inte några leenden, snarare en förlägen tystnad - kanske var det tampongerna som avhöll folk från att hjälpa till. I mina svenska kretsar skulle det inte ha generat någon, men det här var i Winnipeg, där man precis som i Staterna är prydare än vi någonsin varit.
Margaretha