Långt före datorernas tid, lyckades jag ta’ reda på vad det var för slags bullar, men lyckades också glömma bort vad jag lärt mig. Jo, jag mindes att de var uppkallade efter en fransyska vid namn Sally Lunn — men det var allt. Men så äntligen häromdagen kom jag mig för att söka på nätet efter information om denna Sally.
Det sägs att Sally Lunn, som egentligen hette Solange Luyon vilket var för svårt för engelsmännen att uttala, var en fransk hugenott som kom, som flykting, till England i slutet av 1600-talet. Hon etablerade sig i Bath, där hon försörjde sig genom att baka dessa bullar som hon sålde på gatorna.
Det ska sägas på en gång, att den som för en ojämn kamp mot kalorierna nog ska hålla sig ifrån den här kaloririka skapelsen. Jag använde mig av ett recept från Marguerite Pattens ”The Complete Book of Teas”. I inledningen till receptet säger hon:
Sally Lunn was famous for the cakes she sold in Bath in the eighteenth century. It is believed she gave her name to this teacake. A second theory is that the names comes from the French le soleil et la lune (the sun and the moon), presummably because they tasted good any time of day or night. Single cream is believed to have been used in the original recipe and it makes a very rich teabread, but milk is quite adequate.
3 koppar vetemjöl
1½ tsk torrjäst
2/3 kopp tunn grädde
100 g smör
1/4 kopp socker
2 ägg
Receptet säger att bullarna ska bakas i tre runda formar, 12,5 cm stora. Jag använde mig av 15 cm stora aluminiumformar. Receptet föreskriver att ugnen ska vara 230°, som synes blev mina bullar en aning överexponerade, så jag rekommenderar 200°. Det står att bullarna ska gräddas i 15 - 20 minuter, jag tog ut dem ur formarna efter en kvart, vände dem upp och ned och gräddade dem drygt fem minuter ytterligare. Jag minskade sockermängden till hälften av vad receptet föreskriver.
På nätet hittar jag fler recept, alla tämligen lika, och ser att många använder sig av kransformade sockerkaksformar för att kunna skära skivor av brödet. Men eftersom det trots allt heter bullar, så valde jag den formen.
Glömde som vanligt att tala om att jag använder mig av amerikanska koppar, 1 kopp = 2,46 dl.
Och jag satte degen som vanligt, och lät den jäsa i ungefär en timme. Knådade och delade degen i tre delar, och lät jäsa ytterligare 30 minuter.
Degen är smidig och mjuk som en barnrumpa, men det var svårt att få den helt sprickfri.
Och jag satte degen som vanligt, och lät den jäsa i ungefär en timme. Knådade och delade degen i tre delar, och lät jäsa ytterligare 30 minuter.
Degen är smidig och mjuk som en barnrumpa, men det var svårt att få den helt sprickfri.
När vi bodde i England åt vi sådana ibland, jättegoda, men jag har inte hört historien om Sally Lunn. Eller också var jag för ung för att bry mig om den. Men jag minns att det var väldigt olika hur de smakade, beroende på var man köpte dem.
SvaraRaderaMette
Mette,
RaderaJa, jag läste någonstans att man skulle baka själv för att få riktigt goda bullar.
Margaretha
Jag har noga skrivit upp hur jag gjorde för det blev väldigt goda bullar trots att vissa proportioner inte blev rätt. Jag fick mer ägg och smör i förhållande till torrvara så det är kanske inte så konstigt att det blev gott. Och det blev enklare och snabbare eftersom vi hade litet bråttom.
SvaraRaderaKollade även brittisk cup som är 2,8 dl!
(Tänk att de konservativa britterna numera lyckats bli decimala medan amerikaner inte kan! Alla vetenskapliga Nobelpris till trots.)
Olgakatt,
RaderaVilket bevisar att man inte behöver följa ett recept så noga. Sunt förnuft räcker långt, vilket jag sett exempel på att inte alla har. Har sett katastrofala bak, när vuxna människor inte insett att det varit fel på receptet, ett brödrecept där det av någon outgrundlig anledning stod fel vätskemängd. Minns inte längre hur fel - men det stod nog att man skulle ha mer än dubbelt så mycket vätska som man egentligen skulle ha.
Obegripligt att amerikanarna inte VILL överge sina mått. Min kusin påstod att det skulle bli för dyrt för industrin - men det har ju gått bra i andra länder.
Margaretha