Horse-Drawn Traffic Jam on Broadway
in New York City, 1800s
Vi ska inte tro att trafikstockning är
något som bara hör vår tid till.
Ailas fick mig att tänka till med sitt inlägg om stress. Nu för tiden, när jag sällan har tider att passa, gör det mig inget om jag väljer fel kö i affären eller blir stående i en bilkö.
Men risken med ett liv i godan ro är att det kan vara svårt att anpassa sig till ett liv med fasta tider i ett stressing samhälle, de få gånger jag behöver göra det.
Förmodligen är jag inte alls så stresstålig som jag tror att jag är. Å andra sidan har jag så ont om adrenalin, så den första irritation lägger sig snabbt — särskilt om det är något jag inte kan påverka, då lönar det sig föga att hetsa upp sig.
Av alla Ailas punkter är det nog den sista som, kanske inte stressar mig, men får mig att bli mest irriterad. Nu har ett mångårigt samboskap med trislskandes datorer, lärt mig att spara ofta — men just den gången datorn hänger sig kan jag ge mig på att jag inte har sparat vad jag skrev. Och just den gången är det förmodligen en viktigare och längre text än vanligt. Lagen om…
Att stämma träff med vänner från andra kulturer, kan vara ett sätt att träna tålamodet. När min polska väninna i sakta mak kommer strosande två timmar senare än vi gjort upp, då är jag inte glad på henne.
Kommer att tänka på en språkskola i Tyskland där jag en gång åhörde en lektion för nybörjare. Läraren bad, på tyska, en av de italienska pojkarna att förklara ordet “pünktlich”. Killen funderade en stund, se’n sa’ han, med stark italiensk brytning: “Züge Italien, nicht pünktlich”.
En kö som nog kan fresta
den tålmodigastes tålamod
Om stress, både företeelsen och ordet, skrev jag för ett par år se'n. Och jag har flera gånger se'n dess grunnat över vad vi kallade fenomenet före 1954. Några förslag?
Jag visste inte att ordet var så nytt. 1954 var jag inte född, så vad man sa då vet jag inte. Men jag tror dina förslag var bra.
SvaraRaderaDet var ju intressant, vad sade man innan 1954?
SvaraRaderaVi har diskuterat här hos oss en stund och Uffe den kloke mannen som jag bor ihop med påstår att man inte var stressad, utan att man kanske hade litet skyndsamt eller var jäktad. Tidsbegreppet var annorlunda...man tänkte inte på tid på samma sätt som nu...
nåja, kanske på Wall Street men inte annars...
Karin som förmedlar tankar om ordet stress som inte fanns innan 1954
Kolja,
SvaraRaderaFenomenet har naturligtvis alltid funnits, så någonting har man säkert kallat det.
Karin,
Nej, man tänkte inte på samma sätt - och hade inte samma konstlade stressfaktorer. Men jag är övertygad om att bönder likväl blev stressade om vädret inte stod dem bi när skörden skulle bärgas. Och bondmoran som skulle hinna med allt som hörde till ett storhushåll - naturligtvis blev hon stressad när saker och ting inte gick som de skulle.
Och studenter med tentamensskräck - naturligtvis var de stressade, om de inte var så välbärgade att de kunde förbli överliggare i hela livet.
Känslan har säkert funnits i alla tider även om vi haft andra namn på den.
Margaretha