Skitigare köksgolv än vårt är nog svårt att finna just nu. Man kan ju inte begära att två gubbar som springer ut och in ska byta till tofflor varje gång de stiger över tröskeln - men det gör att jag undviker att gå över golvet annant än med ytterskor på. Så när jag skulle hämta posten, ville jag inte gå över köksgolvet i socklästen för att få tag på mina skor, utan stack in en hand i en skrubb med skor och hoppades hitta något som passade. Vad får jag tag på om inte mina gamla näbbkängor — vilken nostalgi, och så många minnen.
Det som bubblar upp först är hur Assar, en vän till familjen, blev påmind om sin barndom när han såg hur jag snörde mina skoband. Assar var född i Västerbotten 1902, och han berättade att när han växte upp hade han skohalm i sina näbbkängor. Och det fanns ingen som kunde fylla skorna, och släta ut halmen så att det blev varmt och skönt som hans farmor. Andra vuxna hade för bråttom, men farmor var noga med att det skulle bli slätt och gott.
Jättefina skor! Och ytterligare fint med skobanden!
SvaraRaderaDet finns inget ont, läs skitiga golv, som inte har något gott med sig. Näbbkängor med vackra band kan rädda dagen för vem som helst.
SvaraRaderaKarin
Olgakatt,
SvaraRaderaSkobanden är bra, så slipper man snö i skorna, men jag märkte när jag gick ned för backen att väghållningen var dålig. Jag fick gå med ena foten uppe i snön. Ska nog börja använda dem igen, tror jag slutade för att en stortå plötsligen såg ut som ett övermoget plommon - men jag är inte säker på att det var skons fel.
Karin,
Det gav da'n en glad knorr - fast jag ser inte fram emot att ta' hand om köksgolvet.
Margaretha
Vilken fin bild! Hade lika gärna kunnat vara en bild från en eftertraktad skidbacke i Alperna där världens trendfolk vistas. Bilden skulle platsa i vilken modetidning som helst.
SvaraRaderaVarför inte försöka sälja den dyrt? Du behöver ju pengar för att finansiera vattnet.
Ailas,
SvaraRaderaNog för att jag behöver pengar alltid - men är det något jag är usel på så är det att sälja. Vid närmare eftertanke är jag nog mer ointresserad än usel.
Margaretha
Vilket fint minne om skohalmen. Jag blir alldeles varm inuti när jag läser det.
SvaraRaderaSkorna och banden är också fina. Du har förstås vävt banden själv?
Brickband! :)
SvaraRaderaSiv,
SvaraRaderaPrecis den känslan fick jag också när denna stora (i dubbel bemärkelse) man berättade om hur det var när han var pojke.
Ja, jag har gjort banden.
Mira,
De är flätade, mycket enklare att ha med sig och fläta på än brickband som trasslar ihop sig om man stoppar det i fickan under arbetets gång.
Margaretha