Påskminnen

Klicka på bilden och du kan nästan (men bara nästan) titta in genom de fyra ateljéfönstren på nedre våningen, till höger om själva tornet.

Här i Burgtor arbetade jag en tid – det här gamla odaterade vykortet hittade jag på nätet. Det såg inte mycket annorlunda ut när jag arbetade där fast det säkert var närmare hundra år senare.

Så här i påsktider ramlar gamla påskminnen över mig. Som den påsken i Lübeck när alla mina vänner hade lämnat sta’n och jag inte kände en kotte. Jag har väl aldrig promenerat så mycket i hela mitt liv eftersom det inte fanns så mycket annat att göra.
Såg i tidningen att det skulle bli en gammal film med Doris Day på TV en kväll, och hjärtligt led på tyskan som jag var såg jag fram emot att få se en amerikansk film. Säg den glädje som varar – Doris Day talade tyska!!! Eller rättare sagt filmen var dubbad och munrörelserna stämde inte med talet. Jag stängde av och tog ännu en promenad.
Stadsparken som låg om hörnet från min lägenhet var sagolikt vacker med hav av krokus. Det var en vacker och vemodig helg.