0Sommaren -88 träffade jag Erin – hon skulle fylla sju år senare på året och hade upplevt mer elände än vad någon människa borde få gå igenom i hela sitt liv. Hon var en mycket arg flicka som inte litade på någon och hade slutat tala. Vi började brevväxla – en mycket ensidig brevväxling det första året, men så småningom blev det en riktig brevväxling och vi har hållit kontakten genom åren. Erin är nu en harmonisk och välutbildad kvinna som arbetar med barn som har det svårt.
I går ringde hon och berättade att hon sedan ett par timmar var lycklig mor till ett tvillingpar – en flicka och en pojke.
Då hade jag nyss talat med Lasse, vi förstod båda två att det var vårt sista samtal. Han var helt klar men svag och det var ett relativt kort samtal. Några timmar senare fick jag beskedet att han hade dött i sömnen.
De av er som vill veta mer kan skriva till mig privat.
I'm so sorry to hear about your loss. I'll be in touch later.
SvaraRaderahugs and love,
Q
Va sorgligt. jag träffade honom bara en gång men tycker ändå det är sorgligt. Orkar du åkat till begravningen?
SvaraRaderakram Ellen
Det är alltid vemodigt att förlora en vän – men sorgligt, nej. Lasse var färdig med livet. Nej, jag reser inte till Frankrike – vare sig Lasse eller jag har/hade något behov av begravningar.
SvaraRaderaMargaretha