tisdag 4 juli 2023

Svenska deckarförfattare

tipsar vi varandra om i dag. Kvista över till Ugglanoboken, så får du veta mer. 

Spännande värre

och då talar jag inte enbart om spännande handlingar i böckerna.

För mig var det spännande att upptäcka hur många svenska deckare jag har — för i förstone var jag osäker på om jag skulle kunna skrapa ihop tre svenska deckarförfattare. Så visade det sig att jag fick lika svårt som vanligt, när jag blev tvungen att välja ut vilka tre böcker som skulle få komma med.



Nu, när jag utan egen förskyllan har blivit tvungen att evakuera alla mina bokhyllor, önskar jag att jag hade tid att läsa om — eller åtminstone titta närmare på nyfynd jag gör i hyllorna. ”Den dagen den sorgen” till exempel, skulle vara intressant att återuppliva bekantskapen med.

Två författare döljer sig bakom pseudonymen Julius Bark, Evert Lundström och Jan Moen.

 

Som deckare betraktat, är det väl inte så mycket att hänga i julgranen, vilket inte stör mig det minsta eftersom jag inte gillar spännande böcker — men jag låter mig förflyttas till ett 60-talsstockholm, och slås av hur mycket som förändrats. För vem använder grönvita papperssnören i dag, eller behöver kila in en träklots mellan fotplattorna på de hopspända skidorna? Och när såg du senast en Morris på vägarna, gick mellan de gula strecken, satt kvar i bilen medan den tankades, parkerade bilen för en krona och ringde från en telefonautomat för två tioöringar. Jag kommer på mig med att le igenkännande, stup i kvarten — och inte bara över ting och priser, utan över gatubilden, det här var min barndoms Stockholm. Birkastan, Söder, Odenplan alla promenader och bilresor i Stockholm framkallar inre bilder, av något som inte längre finns.

Författarna har petat in sig själva i bokens sångkör, Evert Lundström som körens kassör och Jan Moen som dess ackompanjatör, den senare beskrivs som en kortväxt man med begynnande mage, och kassören som tenor iklädd basker.

Under sitt eget namn skrev Evert Lundström historiska romaner, ofta förlagda i Göteborg, som var hans hemstad.




För några år sedan upptäckte jag att jag hade fem olästa ni deckare av Uno Palmström (polisromaner kallas de i baksidestexten), och grep mig genast an den första av dem, ”Mördare! Mördare!”, och har inte en endaste invändning att komma med, tvärtom, det är en fröjd att läsa hans goda svenska, och likaledes intressanta intrig. 

Jag förlorade inte ens intresset när Olle Lyck, en av bokens huvudpersoner, i första kapitlet är rejält bakfull. 

 Olles gliringar till höger och vänster, beträffande det mesta i samhället, roar mig. Och att Olle bor på samma gata, där jag en gång bott, är förstås trevligt, men även om han haft en annan adress, skulle min uppfattning om boken ha varit positiv.



När jag äntligen bestämt mig för vilken min tredje deckare skulle bli, kom jag att tänka på Ingegerd Stadener, som skrev under pseudonymen Helena Poloni. Jag skrev omhenne för några år sedan, när jag köpt en utrangerad bok av henne på biblioteket: ”Mord i barm”, en bok som jag gav upp efter ett par kapitel — men i kommentarerna skrev både Helena och Jesper att de gillade boken, så jag bestämde mig för att ge den en ny chans. Även om jag inte räknar den till någon av de bästa böckerna jag läst, så uppskattar jag personbeskrivningarna och hur Brunnsköping, den lilla staden där allt utspelar sig, tecknats.

Man klär sig i trenchcoat och basket, är noga med titlar, nära vänner säger inte du till varandra, utan använder bara förnamnet


Boken kom 1956, men känns äldre än så.




måndag 26 juni 2023

Om bakelsegummor

  och vad de sålde, hör till dagens tisdagstema — mer om detta hittar du hos Ugglanoboken.



Känner du Bakelse-Jeana?
Ja, nog känner ja’na
Och har känt’na i många år!

Hon går på Stockholms gator,
Säljer pepparkakor,
Tar för stycket så mycket hon får.


diktade Bellman, och så värst mycket mer om dessa gummor,  är svårt att hitta. Ibland kan en och annan bakelsegumma (”Bakclse-Schana för bakelscqvinna, — käring”, står det i Ritz ordbok), slinka med i periferin i äldre romaner. Men jag har inte fått klart för mig när dessa madammer försvann från gatorna.

 


Men det mesta som finns att lära sig om bakelser kan man hitta i boken ”Bakelser, en studie i lyxens kulturella formspråk”, av den finlandssvenske etnologen Bo Lönnqvist. En faktaspäckad bok med många vackra och intressanta illustrationer.


Från bakelser är steget inte långt till choklad.




Lotten Ekman har jag talat om tidigare — och det av goda skäl. Hon var rolig och uttryckte sig väl, denna kvinna som betraktas som en av våra första kvinnliga stjärnreportrar.

Hennes ”En burk choklad” finns i novellsamlingen ”Humoresker och stämningar”.


En novell som är lätt att känna igen sig i.

 



Mitt tredje val hittar du hos FadedPage, det blir ”Sweet Thursday”, av John Steinbeck — fortsättning på hans ”Cannery Row”.

söndag 25 juni 2023

Skärsommar

 

The Terrace at Vétheuil 

Claude Monet


Det är inte länge sedan jag träffade på ordet skärsommar, och lärde mig att det är just nu.


SKÄRSOMMAR sa man förr om den ljusaste delen av sommaren med den skiraste grönskan, och menade då juni månad. ”Den sagovärld, som .. sjunger i fågelkvittret bland skärsommarns syrener” står det i den illustrerade månadstidskriften ”Ord och bild” från 1892. SKÄR betyder här klar, skinande, ren, oskyldig, och är nära besläktat med ordet SKIR. Det används i samma betydelse i ordet SKÄRTORSDAG och i uttrycket ren och skär lögn.

lördag 24 juni 2023

På tal om mygg & kvinnosak


The Mosquito Net 

John Singer Sargent 1912  


Indianer.


Låt den flicktyckmyckna minen fara,

eller göm den till din nästa bal!

Här är vildt och här är godt att vara,

här är mossan mjuk och skuggan sval.


Låt mig lägga i ditt knä min nacke

och var hygglig för en stund – se så!

Det är brant och tungt i lifvets backe,

vi få gräla öfvernog ändå.


Det är sannt, jag ämnar bli en hedning,

en förskräcklig, glupande tyrann,

du skall ledas af min viljas ledning,

jag skall bli en ryslig äkta man.


Jag skall murra åt dig öfver maten,

jag skall grina åt hvarenda rätt:

»fy för katten, vidbränd är spenaten!

– kvinna, säg, är detta kalfkotlett?»


Då blir tid att tala, cara mia,

kvinnans rätt och annat tanteri.

Fri är skogen, låt oss vara fria

än från lifvets strids pedanteri!


Låt oss låtsa, att vi bo i skogen,

vilda indianer, du förstår,

och vår wigwam är den dära logen

och jag själf, förstås, är Sagamor.


Jag är grym i strid och lat i freden

och jag heter Miantonimah.

Du skall följa mig på krigarleden,

bleka hvita Tith-oh-Wah-ta-Wah!


Men när tomahawken lagts i jorden,

skall jag ligga liksom nu på rygg,

trött på vandringen och trött på morden,

ligga trygg på rygg och fånga mygg.


Tith-oh-Wah-ta-Wah får gå och leta

efter möss och mask, som jag skall ha,

hon får slita, släpa, hon får streta,

stackars, stackars Tith-oh-Wah-ta-Wah!


Hon får bulla upp med mask och rötter,

och ett ormbunksblad får vara duk,

och till tack vid Sagamorens fötter

får hon sitta som en katt på huk.


Och när jag fått nog af matens gåfva

från den store anden Manitu,

skall jag lägga mig till ro och sofva

lugn och lycklig mot ditt knä som nu.


– Nej låt bli, skall du dra af mig håren ?

Vet jag skäms, min vilde indian?

Det är verkligt sannt med Sagamoren

och hans fru – det stod i en roman.

          Gustaf Fröding

tisdag 20 juni 2023

Spel, men inte dobbel

I dag ska vi låta oss inspireras av schackspel, pjäser eller vad vi  kan tänkas associera med spelet.

Hos Ugglanoboken hittar du länkar till de som har några förslag att komma med.

Chess Players 

Michelangelo Caravaggio


FRITHIOF SPELAR SCHACK 


Björn och Frithiof suto båda

vid ett schackbord, skönt att skåda. 

Silver var varannan ruta,

och varannan var av guld.

    Frithiof spelar schack

           Esaias Tegnér 


Vill du läsa de resterande elva verserna hittar de dem hos Litteraturbanken.



Så här såg titelbladet på förstaupplagan ut.


Two on a Tower” av Thomas Hardy är mitt första val i dag.

En av Hardys mindre kända böcker — och det inte utan orsak.

Här finns både kärlek och förvecklingar (och säg mig den roman där det inte finns).

Inte bara stjärnorna var emot deras kärlek — konventionerna, som klass och ålderskillnadvar det också. 


Det är många år sedan nu, som jag började läsa ”Two on a Tower”, och tyckte mycket om den — men efter kanske en tredjedel av boken, gav jag upp. Exakt varför minns jag inte, men nu när jag jag läser om Hardy, lär jag mig att ”Two on a Tower” anses ha en mycket lovande början, men sedan gapar författaren över för mycket, och han spårar ur. 

Det vore intressant att höra om någon av tisdagslitteratörerna har en annan uppfattning om boken.





Varpå jag genast plockar fram en bok där varken kärlek eller förvecklingar har en framträdande roll.

Patron Annmari. Rackarungen blir bonde”, av Ester Blenda Nordström.

Trots att det talades och skrevs en hel del om Ester Blenda Nordström, för några år sedan, hörde jag ingenting om hennes fyra böcker om rackarungen Ann-Mari Sofia Lindelöf — böcker som byggde på hennes uppväxt. (Alla fyra finns hos Litteraturbanken). 


Chess is a foolish expedient for making idle people believe they are doing something very clever, when they are only wasting their time. ” 

 George Bernard Shaw


Polish Chess Players

Paul Powis



Och så sist, men verkligen inte minst, Johan August Törnbloms novell ”Damen i kupén” som får mig att minnas tågresor och tillfälliga bekantskaper.



Schack


Se, Vår herre han satt högt i skyarnas snö

med Den onde och spelade schack,

och Vår herre var gammal och sliten och slö

och han suckade ofta ett ack.


Men Den onde var pigg som en mört och en gök

och hans hjärna var blixtrande klar,

och han skrattade gott åt Vår herres försök

och han såg huru gammal han var.


Ty visst kunde det blivit en enkel affär

på ett drag och en enda sekund,

men det roade honom att leka så här,

och så väntade han en stund ...


Hela dikten av Nils Ferlin finns hos Litteraturbanken.