Godmorgon!

A lady, while performing the morning duties of her household may wear a plain loose dress, made high in the neck, and with long sleeves fastened at the wrist. It must not look slatternly, and may be exceedingly beautiful and becoming.
                                                     ur How To Behave:

Good Morning 

Hugh Adam Crawford

I boken med den behändiga titeln: 

How To Behave: A Pocket Manual Of Republican 

Etiquette, And Guide To Correct Personal Habits
Embracing An Exposition Of The Principles Of 

Good Manners; Useful Hints On The Care Of 

The Person, Eating,  Drinking, Exercise, Habits, 

Dress, Self-Culture, And Behavior At Home; 

The Etiquette Of Salutations, Introductions, 

Receptions, Visits, Dinners, Evening Parties, 

Conversation, Letters, Presents, Weddings, 

Funerals, The Street, The Church, Places Of 

Amusement, Traveling, Etc., With Illustrative 

Anecdotes, a Chapter on Love and Courtship, 

and Rules of Order for Debating Societies

                                            av Samuel R Wells

lär jag mig att jag är helt felklädd när jag utför mina morgonsysslor!
Gutenberg har fler böcker om om etikett än vad någon människa orkar ta sig igenom. Men jag får tillstå att i små portioner kan det vara nöjsam läsning.

Grattis Carolyn och Jeanette!

A canner exceedingly canny
One morning remarked to his granny:
   “A canner can can
   Any thing that he can
But a canner can’t can a can, can he?”

                               Carolyn Wells

Carolyn Wells

18 juni 1862 - 26 mars 1942

Kanske är hon i dag mest känd för sina humoristiska verser, men hon skrev även mycket annat, deckare, noveller, barn- och ungdomsböcker och en bok om hur man skriver deckare.

Låter namnet bekant, kanske är det därför att jag  har skrivit om henne tidigare. De inläggen hittar du om du skriver in hennes namn i sökrutan ovan till vänster.

Du hittar många av hennes böcker både hos Gutenberg Faded Page och Internet Archive.

Advice is one of those things it is far more blessed to give than to receive.

                                                                       Jeanette MacDonald

Och så ett födelsedagsbarn som blev berömd i en helt annan genre:

Jeanette Anna MacDonald 

18 juni 1903 - 14 januari 1965

Ingen som man minns, om man inte hunnit en bra bit här i livet —  eller om man liksom jag, hade en mamma som brukade sjunga hennes paradnummer.

"The Stolen Bacillus" — novellutmaningen

17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om — The Stolen Bacillus, från Through a Window från The Stolen Bacillus and Other Incidents, 1895, av H. G. Wells.

The first war of the Balkans: 

cholera epidemic, from 

"Le Petit Journal, 1st December 1912

Jag får kanske omvärdera min uppfattning om H. G. Wells, så värst många av hans böcker har jag inte läst — men jag har försökt, och börjat på flera som jag inte läst ut. Kanske därför att jag läst honom i översättning, nu ska jag ge honom en ny chans eftersom jag gillade den här novellen. 

Jag kan verkligen inte mycket om baciller, men nu när jag läser på om Wells, så inser jag att han förmodligen visste en hel del:

"Wells's earliest specialised training was in biology, and his thinking on ethical matters took place in a specifically and fundamentally Darwinian context. He was also from an early date an outspoken socialist, often (but not always, as at the beginning of the First World War) sympathising with pacifist views."

Den här novellen som som alltså handlar om baciller och biologisk krigsföring är både rolig och spännande (lagom spännande, för mig alltså).

The pale-faced man peered down the microscope. He was evidently not accustomed to that kind of thing, and held a limp white hand over his disengaged eye. "I see very little," he said.

"Touch this screw," said the Bacteriologist; "perhaps the microscope is out of focus for you. Eyes vary so much. Just the fraction of a turn this way or that."

"Ah! now I see," said the visitor. "Not so very much to see after all. Little streaks and shreds of pink. And yet those little particles, those mere atomies, might multiply and devastate a city! Wonderful!"

Lästa noveller:

 2. Läs en novell som filmatiserats — The Quiet Man  av Maurice Walsh

13. Läs en novell med färre än sju sidor — This and That, av Robert Lynd

8. Läs en novell om en hemlighet — "The Guilty Secret"— av Charles Paul de Kock ur International Short Stories: French, från 1910.

19. Läs en novell där någon dansar — The Dancer In Red  and Other Stories, 1906, av Fergus Hume

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll  "Professor Todd's used car", av L.H. Robbins, ur novellsamlingen O. Henry memorial award prize stories of 1920.

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn — Barnflickan, 1894, av Minna Canth i boken "Noveller".

3. Läs en novell med bokstaven X i titeln — The History of Professor De Laix, 1992,  av Robert Harris ur novellsamlingen "Stories From the Old Attic".

5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid — "Legenden om julrosorna" ur En saga om en saga och andra sagor! av Selma Lagerlöf.

A Pantoum

Woman Reading in an Interior

Maurice Louis Tete

Of Modern Books
(A Pantoum)

Of making many books there is no end, 

   Though myriads have to deep oblivion gone; 

Each day new manuscripts are being penned, 

   And still the ceaseless tide of ink flows on. 

Though myriads have to deep oblivion gone, 

   New volumes daily issue from the press; 

And still the ceaseless tide of ink flows on— 

   The prospect is disheartening, I confess. 

New volumes daily issue from the press; 

   My pile of unread books I view aghast. 

The prospect is disheartening, I confess; 

   Why will these modern authors write so fast? 

My pile of unread books I view aghast—

   Of course I must keep fairly up to date— 

Why will these modern authors write so fast? 

   They seem to get ahead of me of late. 

Of course I must keep fairly up to date; 

   The books of special merit I must read; 

They seem to get ahead of me of late, 

   Although I skim them very fast indeed. 

The books of special merit I must read; 

   And then the magazines come round again; 

Although I skim them very fast indeed, 

   I can’t get through with more than eight or ten. 

And then the magazines come round again! 

   How can we stem this tide of printer’s ink? 

I can’t get through with more than eight or ten— 

   It is appalling when I stop to think. 

How can we stem this tide of printer’s ink? 

   Of making many books there is no end. 

It is appalling when I stop to think 

   Each day new manuscripts are being penned!

                                                            Carolyn Wells

The Red Room

32. Läs en novell med en färg i titeln

The Red Room, av H. G. Wells

Harmony in Red (The Red Room) , 1908

 Varken Wells eller spökhistorier hör till mina favoriter, ändå läste jag tappert på — och behållningen blev mina assocciationer. 

I Wells novell är det, som så ofta i spökhistorier, en ung man som vill visa sig på styva linan, och därför bestämmer sig för att sova i det hemsökta röda rummet.  Han hittats nästa morgon blodig och medvetslös efter att ha slagits med spöken under natten.

"Very well," I answered, shortly, "and which way do I go?"

"You go along the passage for a bit," said he, nodding his head on his shoulder at the door, "until you come to a spiral staircase; and on the second landing is a door covered with green baize. Go through that, and down the long corridor to the end, and the Red Room is on your left up the steps."

Wells beskrivning av slottet Lorraine Castle är tämligen fantasilöst — behållningen var de minnen den väckte,  från ett liknande slott, där jag en gång gick vilse. 

Strindberg kom ju på titeln 15 år innan Wells skrev sin novell 1894 , man kan ju undra om han då hade läst Strindbergs roman. Men ännu tidigare var man i Washington DC, där inredde man ett rött rum mellan 1810 och 1830 i Vita huset. Matisse målade sitt röda rum först 1908, och Helga Felleisen målade sin tavla 2000 — den verkar onekligen en aning matissinspirerad.

The Red Room or The Empty Chair, 2000

Helga Butzer Felleisen

 Men allra först var Charlotte Brontë, när hon skrev "Jane Eyre" 1847 — minns ni hur Jane blir inlåst i röda rummet, som straff för att hon dristat sig till att läsa en bok i husets bibliotek?

The red-room was a square chamber, very seldom slept in, I might say never, indeed, unless when a chance influx of visitors at Gateshead Hall rendered it necessary to turn to account all the accommodation it contained: yet it was one of the largest and stateliest chambers in the mansion.  A bed supported on massive pillars of mahogany, hung with curtains of deep red damask, stood out like a tabernacle in the centre; the two large windows, with their blinds always drawn down, were half shrouded in festoons and falls of similar drapery; the carpet was red; the table at the foot of the bed was covered with a crimson cloth; the walls were a soft fawn colour with a blush of pink in it; the wardrobe, the toilet-table, the chairs were of darkly polished old mahogany.  Out of these deep surrounding shades rose high, and glared white, the piled-up mattresses and pillows of the bed, spread with a snowy Marseilles counterpane.  Scarcely less prominent was an ample cushioned easy-chair near the head of the bed, also white, with a footstool before it; and looking, as I thought, like a pale throne.

This room was chill, because it seldom had a fire; it was silent, because remote from the nursery and kitchen; solemn, because it was known to be so seldom entered.  The house-maid alone came here on Saturdays, to wipe from the mirrors and the furniture a week’s quiet dust: and Mrs. Reed herself, at far intervals, visited it to review the contents of a certain secret drawer in the wardrobe, where were stored divers parchments, her jewel-casket, and a miniature of her deceased husband; and in those last words lies the secret of the red-room—the spell which kept it so lonely in spite of its grandeur.

Mr. Reed had been dead nine years: it was in this chamber he breathed his last; here he lay in state; hence his coffin was borne by the undertaker’s men; and, since that day, a sense of dreary consecration had guarded it from frequent intrusion.

Tidigare lästa noveller:

Jag började med en introduktion här, innan jag kastade loss.

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"

ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 

3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i — THE MAN WITH TWO LEFT FEET, från 1917, av P. G. Wodehouse.

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen

Ringdans medan mor väntar, ur Ådalens poesi av Pelle Molin

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln

"Mammy Hesters Quilts", 1889, av Adelaide D. Rollston, ur "A Patchwork of Pieces

16. Läs en novell vars titel börjar på s

"Sand" av W. S. Merwin 

39. Läs en novell av en finländsk författare

Höstkvällståget av Frans Eemil Sillanpää, ur "Mot uppenbarelsen" och andra noveller, (1932) i översättning av Ragnar Ekelund.

9. Läs en vintrig novell

"The Winter of the Great Snows", ur "Essays of E. B. White, 1977

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling

"Upptäckten" ur novellsamlingen "På avigsidan", 1918 av Fanny Alving 

35. Läs en novell av en nobelpristagare 

"The Gifts of Joy", 1971, av Pearl Buck​

36. Läs en novell där ett barn är en av huvudpersonerna

"Den gröna julen" ur novellsamlingen "Den stora glädjen, och andra noveller", 1962, Axel Hambræus 

26. Läs en novell vars titel innehåller ett verb  

"How the Widow Won the Deacon" av William James Lampton

På tal om hallon

Still Life of Raspberries in a Blue and White Bowl
William B. Hough

Innan regnet kom hann jag med ytterligare en tur bland hallonlianerna — de växer tätt och rätt skuggigt, vilket gör att de lägger sig ned och stammarna blir förfärligt långa. Det gäller att vara försiktig när jag lyfter upp varje enskild lian, annars faller en kaskad av hallon till marken — det är visserligen vckert, nästan som ett fyrverkeri, men i det här fallet går den lekamliga fröjden före skönheten. Jag kände mig som en figur i en Henri Rousseaumålning där jag trängde mig fram — och medan jag gjorde det, vandrade tankarna runt bland mina hallonminnen.
Jag minns hur goda de blå hallonen var. Hallon som mina vänner i Winnipeg odlade — jag är inte säker på att de var detsamma som salmbär, för fullt så blå var de inte. De här, mycket mörka hallonen jag har här påminner en hel del om dem. I familjen G. serverades maten på brittiskt vis av frun i huset, vid bordet. Så värst mycket att säga till om hade vi inte, Mrs. G. bestämde hur stor portionen skulle vara. Jag råkade en gång säga att jag tyckte paj på blå hallon var ännu godare än den gjorde på vanliga hallon — därefter skar Mrs. G. upp nästan en kvarts paj åt mig varje gång det serveraes blå hallonpaj.
Förutom de rent kulinariska slog det mig att jag bara känner till två "litterära hallon". Den mest bekanta hallonepisoden är kanske Zacharias Topelius "Hallonmasken", som jag skrivit om tidigare. Nyligen hittade jag den i engelsk översättning hos Gutenberg.

"Och så blev där ett syltande och ett sockrande och ett bärkokande, så man aldrig sett dess make, och vill du så går vi dit och hjälper dem sylta . . . Då kan det hända att vi får oss en släng av sleven, för där syltar de säkert än i dag."

Så slutar "Hallonmasken", och det fick mig att minnas en bok jag läste för några år se'n — en bok av Carolyn Wells (1862-1942) som jag hittade hos Gutenberg. "Raspberry Jam" som hon skrev 1919 är en deckare — och påminner mig en del om böckerna som senare kom att räknas till "the Golden Age Novels". Just den här boken som trots att intrigen egentligen är olöslig, får ett plausibelt slut.

Musmys

The Erratic Rat

0

There was a ridiculous Rat

Who was awfully puffy and fat.

“I’ll carry,” he said,

“This plate on my head,

’Twill answer in place of a hat.”

0

And then he remarked with a frown,
“I suppose that I must have a gown;
I’ll make me a kilt
Of this old crazy-quilt,
To wear when I’m going to town.

“And of course, though the weather is warm,

It may be there’ll come up a storm;

An umbrella I’ll make

Of a caraway cake,

It’ll match with my whole uniform.

And I’ll carry a bottle of ink

In case I should wish for a drink;

And this flat-iron so sweet

I’ll take with me to eat,

And now I am ready, I think.”

0

Ur "The Jingle Book", 1899, av Carolyn Wells

med illustrationer av Oliver Herford