THE SCOOLMASTER
The old schoolmaster is busy with his
pupils this afternoon, and is reading
something which they are writing out.
Some of the words puzzle little Joseph,
and he does not know how to spell them.
His tiny brother, who sits at his side,
is making straight strokes.
00000
Jag är fascinerad av hur man associerar — ibland omedvetet medan man andra gånger får fiska i sitt inre efter vad som satte igång kedjan. Här använder jag det utskällda ordet man, eftersom jag vet att jag inte är ensam om att kunna börja ett samtal eller tanke kring middagsmaten för att hamna i Söderhavet eller barndomens sommarlov.
Nu när vi ställt om klockorna (som jag tycker så illa om) och vi får tända lamporna tidigare på kvällen. Naturligtvis vet jag att vi inte tänder dem tidigare fast vi tänder dem en timme tidigare — klart som en dypöl? Så häromdagen när det gråtrista drog in i det tysta köket tidigt på eftermiddagen kom jag att tänka på tystnaden i ett klassrum så här års. Både lärare och elever är lite avslagna och jobbar med sitt. Det finns så många olika klassrumsstämmningar(vilket ord) särskilt dagens sista lektioner kan vara sömniga men ofta också hemtrevliga, man befinner sig liksom i en bubbla där världen är så oändligt avlägsen.
Från klassrum vandrade mina tankar iväg till klasskamrater jag tappat kontakten med och därifrån till vänner i största allmänhet och se'n....... Nej, det ska jag bespara er — i alla fall i dag.
Den gamla tvättgrytan som vi har ved i är nästan tom så nu ska jag ta' fram skottkärran och hämta mer.
Dagens friska luft hämtade jag samtidigt som jag hämtad ved.
Ännu en fantastisk vacker morgon — men kall -9° nu, och det har varit ännu några grader kallare under natten.
Nu återstår bara att se om jag lyckas hålla mig på spåret idag och göra vad jag tänkt. Jag är lika lätt-distraherad som en treåring — eller kanske ännu mer, det krävs inte mycket för att jag ska spåra ur. Försöker intala mig att det är simultankapacitet när jag gör 17 saker samtidigt; men när dagen är slut har jag aldrig 17 utförda saker att visa upp så jag borde ju inse att jag inte klarar av mer än högst två saker samtidigt och inrätta mig efter det. Men min sangviniska natur får mig alltid att tro att den här gången går det nog.
I går lyckade jag i alla fall fylla den stora koppar-kitteln med ved — skönt nu när det är så kallt. Jag var mycket glad över handvärmarna (det röda hjärtat).
Nu är det nog dags att göra te — att förtäras inom-hus! Hur vackert det än är ute så föredrar jag stugvärmen. Men först ska jag rusa ut i garaget och tjudra bilen för första gången den här säsongen (= koppla på motorvärmaren).
