Lycka

Feeling Great

Pat Scott

.

1 lyck`a subst. ~n
ORDLED: lyck-an

1 (varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen {→sällhet}: lyckokänsla; kärlekslycka; moderslycka; tomtebolycka; hon fann ~n med en äldre man; rikedom betyder inte ~; ~n av att kunna läsa
BET.NYANS: om mer tillfällig glädje: barnens ansikten strålade av ~
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lykka; av lågty. lücke, gelücke 'öde; lycka'; av ovisst urspr.

2 (gynnsamt) öde ofta tänkt som personligt verkande kraft: lyckodag; lyckosam; fiskelycka; jaktlycka; krigslycka; ~n log mot dem; pröva ~n och tag en lott!
BET.NYANSER: a) om enstaka gynnsam händelse: det var en ~ att de hade vinterdäck b) med mera framhävande av den handlande framgång, medgång: han hade ingen ~ med sig; hon gjorde ~ med sina sånger; bättre ~ nästa gång!
IDIOM: ~ till! må det gå bra för dig/er!; ~ns ost person som i hög grad gynnas av omständigheterna
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; se lycka 1

.

Det har talats en del om lycka i bloggosfären på sistone.
Ett ämne som i alla tider fascinerat människor. Hur många böcker, artiklar och essäer har inte skrivits om den eftertraktade lyckan. Kanske borde man börja med att definiera vad lycka är.

Visst ser den här grisen underbart lycklig ut — nu vet jag ju att man inte nödvändigtvis måste känna sig så euforisk som den här grisen uppenbarligen gör, för att vara lycklig. Själv värderar jag nog den stillsamma vardagslyckan högst, den som bara finns där utan åthävor. Den som är så lätt att missa därför att den, precis som en del människor, inte gör något väsen av sig.

.

Lyckan kommer sakta

med morgonens susning

i sovande snår,
lyckan glider undan i lätta

molnbilder över djupblå

djup,
lyckan är fältet som

sover i middagens glöd
eller havets ändlösa vidd

under baddet av lodräta

strålar,
lyckan är maktlös, hon

sover och andas och vet

av ingenting ... .
...................... Edith Södergran,

.................... Smärtan (i Dikter, 1916)

Höst

Höstens dagar äro
genomskinliga
och målade på skogens
gyllne grund...
........ Edith Södergran
.... ...... ur Höstens dagar

Går längs med nyponhäcken på väg till brevlådan, upptäcker det här något begagnade nyponet som jag känner mig befryndad med.

Men bara några steg längre bort hittar jag ett annat nypon som jag också känner stark släktskap med — vi är lika omogna och efter vår tid. Ett nypon som uppenbarligen trott att det hade massor med tid på sig att utvecklas, så plötsligt slår Kung Frost till och hans undersåtar har inte en chans att mogna.

Även om vi på våra breddgrader betraktar november som en höstmånad så tycker jag nog att årets november är ovanligt vintrigt. Snöflingorna har flugit i luften hela da'n och det känns som att traska runt under en jättestor fuktig yllemössa.

I morgon far jag och datorn till sta'n — har jag tur får jag datorn med mig när jag är färdig att åka hem. Annars kommer jag att vara mer frånvarande än vanligt ett tag framöver. Så svarar jag inte på mejl och kommentarer så vet ni vad det beror på.

0

nyckeln till alla hemligheter ligger i gräset i hallonbacken.
000000000000000000 Edith Södergran

Något att läsa

Denna gråtrista dag kom böckerna jag beställt från adlibris — och genast blev det lite ljusare, om än bara bildlikt.
Boken jag ser fram emot att läsa först är "Vägen till landet som icke är — En essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner" av Jan Häll. Jag hoppas att snart ha något att säga om den på bokbloggen. Där det idag kommit upp ännu en fundering kring ett ord.