Visar inlägg med etikett knorring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett knorring. Visa alla inlägg

tisdag 18 augusti 2020

Lite skriblerier


Men åtminstone måste du begripa när jag säger dig att jag är hitkommen för  att broderligen bedja dig sluta ditt skribleri, flytta  ned till din ort igen, låta gossarne gå i skola  såsom hittills, sköta ditt hus, och åter blifva en  aktningsvärd qvinna i stället för en lumpen romanförfattarinna. 

             ur Skizzer. Första samlingen (1841), avSophie von Knorring

 The Artist's Wife at her Desk 

Det finns nog inte mycket som är vackrare än ett hallon i motljus.
Jo då, det finns fortfarande hallon, fast det tar lite längre tid att fylla en hink nu, än för bara en vecka sedan. men vad gör det när solen skiner, rödhakarna tjattrar  och håller mig sällskap och utsikten över den spegelblanka älven är hänförande. Perfekta stunder att låta tankarna vandra. Den enda ormen i mitt paradis är nässlorna som nästlat sig in i buskaget. 
Läste någonstans, minns tyvärr inte var, om flickor som tog på sig handskar när de plockade hallon för att inte få rispor på sina vackra vita frökenhänder. Visst ser mina händer och underarmar ut som om jag lekt med en kattunge — men så hade jag inte heller några vackra vita frökenhänder innan hallonsäsongen var här.
Tankarna skuttar runt som uppspelta harpaltar, vad ska jag göra  först, när jag kommer in, skriver en mental lista som jag garanterat har glömt innan jag lämnar hallonsnåret. Jo, jag ska ta fram några skurdukar, så de som bor i mitt hus under min bortavaro, inte ska behöva leta efter dem. (Trasor går alltid åt när man vattnar blommor). 
O, jag får inte glömma att plocka fram de bekväma sandalerna  och var i all världen har jag lagt reservglasögonen. Det börjar bli för varmt  pôtthett, som di säger här på trakta  jag far hem, det är skönt att susa ned för backen, vinden svalkar. 
Hemma plockar jag in de sista krukväxterna från trappen, ifall det skulle bli frost ska mina hussittare inte behöva göra det. 
Energin är på upphällningen, jag fyller en skål med hallon och slår mig ned i skuggan med alla mina listor: att göra, att handla, att leta rätt på,  och den viktigaste av dem alla GLÖM INTE BORT ATT.

Det finns inte plats för mer bär i frysen så nu fråssar jag i det jag plockar, och hoppas att kombinationen av C och E-vitaminer ska göra mig gott, dessutom är de fiberrika och innehåller en del nyttiga mineraler. 
Jag har länge sneglat på Jenny Uglows biografi "Mr. Lear", nu bläddrar jag i den och gläds åt att få börja läsa den. Trots att det är en pocketbok (larvigt namn), så väger den, med sina 643 sidor drygt ett halvt kilo. Om nu inte de dryga femtiotalet böcker jag laddat ned skulle räcka, så borde Mr. Lear kunna roa mig.

 Visst är skribleri ett underbart ord‽ man får gå tillbaka till tidigt 1800-tal för att hitta det i texter, så vi lär nog inte kunna återinföra det:
SKRIBLERA skrible4ra, i Sveal. äv. -e3ra2v. -adevbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
(numera föga br.) hålla på med (värdelösa l. lappriartade) skriverier, vara ”skribler”; skriva l. klottra ihop brev; äv. med obj.: (hastigt l. talanglöst skriva ihop (ngt). 

En bok postpapper

Bläcket rodnar i dess penna,
Ljudet darrar i dess röst;
När en flicka ska bekänna:
Kärleken bor i mitt bröst.

Men hon blott några gånger
Trugat fram sitt tunga : ja!
Drillat några kärlekssånger,
Låtit några kyssar ta.

Se'n förslår ej bläck och papper,
Pennor utslitna bli;
Gellert sjelf var ej så tapper
I onödigt skribleri.

Och från sjelfva predikstolen
Tydligare skrålas ej,
Än predikaren i kjolen
Gnäller: O!!! jag älskar dej!!!

Dikten hittar jag i Johan Anders Wadmans "Samlade skrifter 2" (1855) 
Wadmans dikter är nöjsam läsning — om man förstår dem, de syftar ofta på dagshändelser och samtida personer. Vad som var aktuellt i början av 1800-talet vet jag inte så mycket om, men efter att ha konsulterat Svensk uppslagsbok från 1932, har jag kommit fram till att den Gellert som nämns i dikten förmodligen är den tyske författaren Christian Fürchtegott Gellert, 1715-1769. Många av hans verk finns hos Litteraturbanken
  Jag har verkligen inte tid att sitta här och roa mig, men när jag upptäcker att en av mina förfäder redigerat Wadmans Samlade skrifter, så kan jag ju inte låta bli att läsa vidare. Denne Herman var en tämligen medioker författare, jag vet, för jag har läst några av hans böcker. Men han skrev även läroböcker i svenska, och de skulle jag gärna vilja titta närmare på. Det har funnits en hel del skrivande människor bland mina förfäder, mor och jag undrade hur mycket som kom sig av en "skrivar-gen" och vad som som fördes vidare i litterära miljöer. Jag lutar åt att miljön spelar en stor roll.  

torsdag 5 mars 2020

Nejpult

Han skulle nu om aftnarne få tälja och snickra hvad han behagade, stolar, bord, skrinda m. m. Han skulle alla söndagar få gå i kyrkan, och alla söndagseftermiddagar spela fiol och sjunga så mycket och så högt han ville. Han skulle med tiden, när han förtjent bra med pengar på jagt, fiske och annat, köpa sig en häst, eller heldre ett sto, som kunde få «fölongar», ty för dessa hade han en verklig medfödd passion. Och i hans många ljusa framtidstaflor stod ofta bilden af denna Elin, som kom hem och helsade på sina syskon öfver «en vacker pingstahelg» eller «en munter julahelg». I förra fallet skulle han roa henne med att fara ut på sjön i ekstocken, i det sednare skulle han göra henne ett «betsadt och poleradt syskrin», för det hade han lärt sig en gång när mamsell Sara hade ute «stadssnickaren».
                              ur Torparen och hans omgifning.(1843)
                                                                    av Sophie von Knorring

Woman Sewing, c. 1908 

En nejpult var en gång i tiden en lämplig fästmansgåva. Hur många av dagens fästmän är kapabla att sno ihop ett syskrin — för det är vad ordet nejpult betyder— är jag lite osäker på. Ett syskrin, sykorg eller syask kan ju se ut på många sätt och man kunde tänka sig att det finns enkla modeller att tillverka för den som inte är av det händigare slaget.
Sedan bör man kanske fråga sig om fästmön är trakterad av att få ett syskrin — hon blir kanske lika besviken som Selma (Lagerlöf) blev den där julaftonen när hon hoppades få en bok. Fast man kan förstås lägga andra prylar än sysaker i en syask.
Jag tycker att fröken von der Lancken nyttjar sin sykorg på ett fyndigt vis:
Asessor Venster i Lund friade mycket enträget till en fröken Von  der Lancken; han framställde sin begäran skriftligen och fröken satt och sydde då hon tog emot brefvet, läste det, tömde helt lugnt sin sykorg, lade brefvet deri, lemnade den åt budet med helsning att här vore svaret.
                            ur "Victoria Benedictssons "Stora Boken I"



Gillar du att snickra så kanske du vill ge dig i kast med "a sewing box", så vänd dig med förtroende till H. H. Windsors bok "Mission Furniture", där han ger anvisningar till hur du ska gå till väga för att knåpa ihop en praktisk låda för sysaker, eller andra snygga och praktiska möbler.

NEJPULT, sbst.
Ordformer
(neÿ-)
Etymologi
[av t. nähpult, av nähen, sy (jfr NÅL), o. pult, (trä)ställ(ning) med lutande skiva (se PULPET)]
(†) ett slags syskrin. Neÿpult eller Sÿskrÿn medh sölf(ve)r fingelbor och annat småt vthj. BoupptRArk. 1671.