Gustave FlaubertKanske mest känd för sin roman "Madame Bovary", en bok som först gavs ut som följetong i en tidskrift, och några år senare i bokform. Boken fick moralens väktare att sätta i halsen, och Gustave åtalades för att ha sårat tukt och sedlighet, men målet lades ned.
foto från okänd tidpunkt
Trots att han är en makalöst god stilist, och anses som en av föregångarna till den realistiska romanen, har jag bara orkat igenom några få kapitel av "Madame Bovary", borde kanske ge honom en chans till.
Kritikern James Wood har i sin bok " How Fiction Works", 1980, skrivit följande:
Novelists should thank Flaubert the way poets thank spring; it all begins again with him. There really is time before Flaubert and a time after him. Flaubert decisively established what most readers and writers think of as modern realist narration, and his influence is almost too familiar to be visible. We hardly remark of good prose that it favors the telling of brilliant detail; that it privileges a high degree of visual noticing; that it maintains an unsentimental composure and knows how to withdraw, like a good valet, from superfluous commentary; that it judges good and bad neutrally; that it seeks out the truth, even at the cost of repelling us; and that the author's fingerprints on all this are paradoxically, traceable but not visible. You can find some of this in Defoe or Austen or Balzac, but not all of it until Flaubert. ”
Gustave, 1856
