Bingo!

The Game of Lotto, 1865

Charles Joshua Chaplin  

På den tiden jag umgicks med barn, såväl på arbetstid som fritid, samlade jag på mig böcker med tips på lekar och olika sysselsättningar. Jag märker att det fortfarande sitter i, jag kan inte låta bli att titta närmare på den sortens böcker, även om jag vet att jag inte har användning för dem. På så sätt kom det sig att jag inte kunde låta bli att "slå upp" Games For All Occasions, by Mary E. Blain, 1909, och läsa lite på måfå i den.

 De flesta lekarna kände jag till — och så plötsligt ett bekant ord: Bingo. 

BINGO

"The miller's dog lay at the mill,

And his name was little Bingo,

B with an I, I with an N, N with a G, G with an O,

His name was little Bingo.

"The miller he bought a cask of ale,

And he called it right good Stingo,

S with a T, T with an I, I with an N, N with a G, G with an O,

He called it right good Stingo."

One child represents the miller, the rest stand round him in a circle, and all dance round and sing the verse. When it comes to the spelling part of the rhyme, the miller points to a child who must call out the right letter.

Anyone who makes a mistake must pay a forfeit.

Men boken trycktes 1909, och det tidigaste belägget för ordet som jag kan finna på nätet är från 1920-talet. Och i Sverige tycks ordet först ha introducerats på 1960-talet. 

Spelet däremot är betydligt äldre, det tycks ha funnits under namnen Lotto och Keno sedan långt tillbaka. Själv hade jag ett Lottospel, som vi köpt under en semesterresa i Tyskland och Schweiz — detta innan jag hört talas om bingo, men jag insåg senare att det var samma sak, liksom det spel som kallades Ansvar.

Det sägs att spelet kom till Sverige den 9 september 1961 via idrottsklubben Gunnarstorps IF i Skåne. 

Hur det kom att kallas Bingo finns flera historier om — en av dem säger att en leksaksförsäljare från New York vid namn Edwin Love strövade runt på ett tivoli, när han drogs till en folksamling. Där stod människor kring ett hästskoformat bord fullt av bönor och kort med nummer på. En man drog små träplattor, med nummer på, ur en cigarrlåda och ropade ut numret. De som hade numret på sitt kort, lade en böna på det — så fortsatte spelet tills någon hade en hel rad med bönor, och skulle ropa "beano". 

Väl hemkommen introducerade Edwin spelet bland sina vänner, och den förste vinnaren lär ha varit så exalterad att han ropade bingo!

bingo [biŋ´go] subst. ~n 

ORDLED: bing-on

1 ett hasardspel som bygger på lotteriets princip vanl. med relativt begränsade insatser och vinster: bingobricka; bingohall; pensionärer och hemmafruar har även andra intressen än att spela ~; idrottsföreningarna får inte bli för beroende av inkomsterna från ~n
HIST.: sedan 1961; av eng. bingo med samma bet., trol. sammansmältning av brandy 'konjak' och stingo 'starkt öl'

2 vinstläge i bingospel då alla nummer på brickan utfallit {se bingo 1}
BET.NYANS: överfört om lyckade utfall i allmänhet, ibl. som utrop fullträff: det blev ~ för klubben som vann både serien och cupen
HIST.: sedan 1960-talet; se bingo 1

bingo (n.) 

lotto-like game of chance, 1924; many theories about its origin, none satisfying; the most likely is bingo! as an exclamation of sudden realization or surprise (attested from 1923). Uncertain connection to the slang word for "brandy" (1690s); attested as "liquor" in American English from 1861. Thomas Chandler Haliburton ("Sam Slick") in "The Americans at Home" (1854) recounts a story of a drinking game in which the children's song about the farmer's dog was sung and when it came time to spell out the name, every participant had to take a letter in turn, and anyone who missed or flubbed had to drink.

keno (n.) 

game of chance (akin to bingo), 1814, American English, probably from French quine "five winning numbers in a lottery," from Latin quini "five each," distributive of quinque "five" (from PIE root *penkwe- "five"). The numbers are arranged in rows of five.

lotto (n.) 

1778 as the name of a bingo-like game of chance, from French loto and directly from Italian lotto "a lot," from or with Old French lot "lot, share, reward, prize" a borrowing from Frankish or some other Germanic source (compare Old English and Old Frisian hlot; see lot (n.)). In reference to the drawing of numbers to match those on the cards. Meaning "a lottery, a game of chance" is attested from 1827.

Alternate form of bing, suggesting a ringing sound. Attested since 1925.