om att annonsera

 

Parisian Street Scene 

Jean Beraud

”Och åter och genom allt ljuder det aldrig en sekund upphörande pinglet, – men folk hör ingenting, de trängas i dödsförakt mellan galopperande hästar, dundrande kärror, kabelvagnar, politiska standarbärare, annonspelare, velocipedister, tyska musikparader ...”

        ur ” Den nya världen”

      av Hilma Angered-Strandberg

Det slår mig när, jag läser det här stycket, att jag inte sett en annonspelare på år och dag. Inte konstigt eftersom jag sällan lämnar min kulle, och ingen vettig människa skulle väl komma på tanken att smälla upp en annonspelare på vischan. Men jag undrar om de fortfarande existerar i städerna.

Mina närmsta annonser hittar jag i gamla tidningslägg, i dag läser jag lägg från 1919. Tyvärr var Erik Lindorm snål med informationen om ur vilka tidningar han hämtat materialet till sina ”bokfilmer”.

Den här annonsen låter som något som vore gångbart i dag — i vissa kretsar.

Jag googlade på ”sveor” i hopp om att få veta vad det var (är) för slags organisation. Men jag fick det vanliga nedlåtande svaret, som alltid börjar ”du tänker förmodligen på”, nej, jag tänker inte på dagens ”Sweet”. Jag vet, jag har gnällt över hur inskränkt nätet är när det kommer till halvgammal information…

Nästa annons är mer fantasieggande — det kan ju röra sig om vad som helst, förmodligen något ljusskyggt.