Vad som egentligen fick mig att plocka ned Sigfrid Siwertz novellsamling ”De gamla” från bokhyllan, vet jag inte. Det är lite av en gåta eftersom jag vet att jag, för många år sedan, lämnade honom mitt i Selambs, och sedan dess har jag inte längtat efter att ta upp kontakten.
Nu när jag läser den första novellen blir jag glatt överraskad av hur mycket jag uppskattar både innehåll och språket.
”Han gjorde en förmiddagsrond för att se till att allt var i berömvärd ordning. Låg det ett papper och skräpade på trottoaren, så tog han sin stadiga mispelkäpp och makade ned det i rännstenen.”
Kommen så långt blir jag tvungen att slå upp ”mispel”.
Själv har jag en lång och hög häggmispelhäck, men har för mig att det är något helt annat — och det visar sig att vad jag hade för mig stämmer.
Visserligen ser jag häcken från min skrivplats, men beslutar mig ändå för att besöka den på plats. Även om blommorna är vita, står det ett rosa skimmer kring häcken, nu när jag tittar närmare på bladen inser jag varför.
Som snickardotter blir jag förstås nyfiken på varför man gjorde käppar av ett så pass ovanligt träslag som mispel. När jag försöker hitta mer information stöter jag på det ena Siwertz-citatet efter det andra, alltid en grov mispelkäpp. Jag hittade mer info på engelska, nämligen att mispel är långsamväxande "dense, hard, and flexible at the same time. /.../ a very appropriate type of wood for making walking sticks." Samt bilder på eleganta och ofta smala promenadkäppar!
SvaraRaderaKarin,
RaderaSå långt kom jag aldrig i min mispelforskning, tack!
Du skulle nog ha gillar den rundvandring jag fick i en instrumentmakares virkesförråd: https://bastmattan.blogspot.com/2012/04/musik-under-arbetet.html?m=1
Kanske hade Siwertz själv en mispelkäpp som han gillade så mycket att han smög in den i sina böcker (inte som bokmärke) så snart han kunde.
Berättelsen fick mig att minnas en amerikasläkting som alltid skar sig en käpp när han kom till nya platser. När han & hans fru besökte vår sommarö skar han sig en käpp i ett hasselsnår. Jag var nog inte mer än åtta år då, men tänker alltid på honom när jag går förbi de buskarna.
Margaretha
Aha, det är en häggmispel jag har bredvid redskapsbodar längst ned i boden, den blommar just nu och är jättefin, men jag har alltid undrat vad det är för något. Tack för den upplysningen!
SvaraRaderaEva,
SvaraRaderaSå bra att du fick reda på det!
Ja den är fin, i synnerhet så här års. Jag har läst att bären är ätliga, men har inte provat själv.
Margaretha