Milda makter

 

“I am reading six books at once, the only way of reading; since, as you will agree, one book is only a single unaccompanied note, and to get the full sound, one needs ten others at the same time.” 

                  Virginia Woolf, 

 

Vid det här laget har jag börjat om från början ett antal gånger — M är en perfekt bokstav för memoarer, ofta i kombination med min eller my och minnen. I mitt första utkast fanns bara den sortens tillbakablickande böcker.

Men lämnade snabbt minneslitteraturen för böcker med civilstånd i titeln — men det var lika svårt att begränsa sig där, så jag övergick till alla mord och mysterier som finns i M-litteraturen, vilket är alldeles för många.

Roald Dahl må ha haft sina sidor, och inte varit helt lätt att leva med — men hans boksidor är oöverträffade. 

”Matilda” är en vetgirig flicka, som bildar sig sin egen uppfattning om livet, något som inte alla uppskattar. 

En bok för alla åldrar — perfekt som högläsningsbok.

Visste du att det är Roald Dahl som kommit upp med det användbara ordet scrumdiddlyumptious?

De flesta av er har säkert stött på Ingrid Elam i litterära sammanhang — i den här boken får vi lära känna Martina von Schwerin, mestadels genom brev som Ingrid Elam läst.

Martina som var en beläst kvinna brevväxlade med bland andra Esaias Tegnér och C. G. Brinkman, genom breven får vi ta del av hennes läsvanor, hushållsgöromål och barn.

Till sist gällde bara att bestämma vilken den tredje boken skulle bli — jag lutade åt något med mord eller mysterium. Eftersom det vimlar av den sortens böcker, och jag varken vill, eller kan, läsa ens en bråkdel av dem föll valet på en bok vars författare jag aldrig hört talas om — enbart därför att jag gillade hans praktiska och okonventionella (?) skrivrutin.

Det sägs att när han skrev på två romaner samtidigt, fick de en skrivmaskin var.

Praktiskt och effektivt för en författare som spottade ur sig en oändlig mängd böcker.

”Än så länge har jag inte läst mer än en dryg tredjedel av ”The Mardi Gras Mystery”, och har funnit den roligare än förväntat — med tanke på att Henry Bedford-Jones spottade ur sig gottköpslitteratur på löpande band.