Det spökar

 

Spöket! Spöket! Nu är det här igen. Det glodde på mig genom farstufönstret.

Mitt hjärta började häftigt bulta. Jaså, friden blev inte långvarigare.

— Vad är det där för dumheter? sa far riktigt barskt. Lugna sig, Augusta!

Men Augusta sjönk ned på en stol och började att med osammanhängande ord berätta. Hon hade just bäddat kökssoffan och skulle till att lägga sig, men hon ville se efter att hon inte hade glömt att lägga på regeln på farstudörren. Därför öppnade hon köksdörren och kikade ut i farstun. Och just då stack det vita huvudet med de brinnande ögonen fram i farstufönstret och bligade på henne. Hon rusade som en galning upp i sängkammaren.

— — — men far hade slängt på sig rocken igen och rusade nedför trappan.

— — —

— Ja, så fick man tag i det spöket, sa han. Augusta kan lugnt gå och lägga sig. Spöket, det var bara ett busstreck av Evert.

—  —  —

Augusta och jag såg förfärligt flata ut.

— Men vad var huvudet för någonting?

Jo, far berättade. När han kom ut hade han inte sett något spöke. Men han hade anat att det var något rackartyg. Och han hörde steg bortåt drängarnas stuga och att någon gick in dit. Han kom just lagom för stötfångare se Evert blåsa ut ljuset i lyktan och ta upp den ur rovan. Evert hade nämligen grävt ur det inre på en stor rova, så att den var alldeles ihålig, och skurit ut ögon o den och satt in en lykta med ett brinnande ljus. Den hade han gått omkring med och stuckit fram för att skrämma oss med.

ur ”Elly från Kvarngården” av Ebba Edskog.

En bok som till stor del bygger på minnen från Ebba Edskogs (född 1903) egen barndom.