Om jag stod på stolen med böjd rygg kunde jag nå
strömbrytaren. De lät mig, och iakttog mig.
Att vidröra den lilla knappen satte fart på magin.
Att vrida på ratten på deras radio fick stationsskalan
att börja lysa. De lät mig, och iakttog mig
när jag strövade runt bland världens stationer som jag ville.
Electric Light
Seamus Heaney
Har du stött på ”Aunt Sammy”, uncle Sams fru?
Hon debuterade den 4:de oktober 1926 i det nya radioprogrammet ”Housekeeper’s Chat”, ett program som riktade sig till kvinnor (som förväntades sköta hushållet), och behandlade allt som rörde hemmet och hushållet.
Programmet, och i synnerhet ”Aunt Sammy” blev snabbt mycket populärt — och recepten som presenterades blev så efterfrågade att man började trycka dem, något som snart resulterade i en inbunden receptsamling: ”Selections from Aunt Sammy's Radio Recipes and USDA Favorites”
Jag har inte provat något av recepten, men de förefaller vara klassisk amerikansk husmanskost.
Egentligen är det inte recepten som intresserar mig, fastmer fenomenet radio. Eftersom jag är tillräckligt gammal för att minnas livet innan televisionen gjorde sitt intåg, ramlar en mängd radiominnen över mig. Hur familjeprogrammen nästan fick Sverige att stanna — praktiskt taget alla satt som klistrade vid sina radioapparater. Själv minns jag kanske bäst Gunnel Lindes program, som ”Lustiga huset” och ”Osynliga klubben”, ”Räkna med bråk” och naturligtvis ”Frukostklubben”.
Och skolradion — den speciella stämningen som rådde i klassrummet när vi fick lägga undan de vanliga skolböckerna och lyssna till allvarliga herrar, och en och annan dam, men vad de talade om har jag i dag ingen aning om.
Alla dessa radiominnen från tiden före TV! Vår radio var centralt placerad i vardagsrummet och familjen lyssnade kollektivt på allt. Nyheterna, vädret, börsnoteringarna, radioteatern, grammofonmusiken ... Men vad skolradiosändningarna innehöll har jag – precis som du – ingen aning om!
SvaraRaderaKarin,
RaderaLite så var det nog hos oss också — men utbudet var inte så stort som i dag, så jag minns mest att det var på kvällarna som vi lyssnade, i anslutning till nyheterna. Sch, nu är det vi, var en vanlig uppmaning när jag inte kunde hålla mun under nyheterna.
Bäst minns jag nog den speciella hemtrevliga stämningen under de så kallade familjeprogrammen.
Margaretha
Jag minns skolradioprogram, men hemma hos mig rådde tystnad. Alltså, prata och sjunga var ok, men radion stod tyst. Möjligen om mamma inte själv var på gudstjänst, kunde hon lyssna på radiogudstjänsten.
SvaraRaderaNär jag var 8 år, köpte pappa en radiogrammofon. Det var märkvärdigt! Förstås mest frälsismusik.
Bloggblad,
RaderaFullt så tyst var det inte hos oss, även om du ofta hittade oss i varsitt hörn med en bok.
Men skval hade vi aldrig, så jag minns min stora förvåning
Men skval hade vi aldrig, så jag minns min stora förvåning när jag upptäckte att hos många stod radion på även om ingen lyssnade.
Margaretha