Det är pingst
och inga skyar samlas.
I vår egen själ
brinna vita bloss.
Svalan svingas.
Pilar knoppa,
slingras
brinnande kring oss.
Videkvistar streta.
Vattnet skummar.
Liv är liv just här och just nu.
Vinden summar.
Är du fågeln där
som vit ristar
vinden eller
är den fågeln du .
Inuti oss,i den
mest förlösta stunden
blir det pingst
och ytterst
blossa vi.
Ytterst rasslar
blåsten kring oss —
solen brinner
inuti.
Det är pingst
och förmiddagen sjunger.
Vägen vindlar —
som i leken
svindlar evighet.
Det är pingst —
och liljorna i orden
äro skurna,
brutna av en
galen ung poet.
Sven Alfons
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar