Livsglädje

Så länge jag kan undvika att åka till byn för att handla, så gör jag det, men även om jag skulle klara mig ett tag till på baljväxter, gryn och bröd, så blir det trist utan frukt och grönsaker. Inget att gnöla över så jag plockar fram väskor och samlar ihop all plast som ska till återvinningsstationen — enorma mängder, som inte går att minska på.

Väl uppe på stora vägen, är strömmen av mötande bilar ändlös, tar inte lång stund att räkna ut att det är servicebilar på väg för att assistera vid svenska rallyt. Uppenbarligen står glädjen högt i tak bland alla dessa gossar, för nästan alla tutar och vinkar. (If you're happy and you know it, honk your horn). Och alla hade de olika fantasifulla ljud på sina tutor. Om de vill pigga upp en gammal tant eller om de som andra yngling häromdagen misstog mig för en ung tjej, vet jag inte — roligt att se deras miner när de stannade bilen, vevade (fast vevade gjorde de nog inte) ned fönstret och upptäckte sitt misstag.

Service killarna var nog bara vara tvungna att få utlopp för sin glädje, så glada var några av dem, att ett tiotal bilar körde ett par extra varv i rondellen — en bil med stor teddybjörn på taket, en annan med ett huvud, som förmodligen tillhört en skyltdocka.

Tog en annan väg hem — det är en sak att möta alla dessa bilar, och en helt annan att, i mitt öppna fordon, ideligen bli omkörd av dessa upprymda gossar.

Men glädjen smittade av sig, även om jag inte kunde klappa i händerna så sjöng jag under hela hemfärden.   

Jag undrar i mitt stilla sinne hur miljövänligt det är att köra rally.