Dagens ord

Det upphör aldrig att fascinera mig, hur hjärnan lever sitt eget liv och associerar snabbt och oväntat på nästan vad som helst. Häromdagen var det vinden, doften och dagern som förflyttade mig till andra sidan jordklotet — i dag var det, som så ofta, ett ord, dagens ord hos SAOB:  

VÄNSÄLL. (vän- 1681 osv. vänna- 1664–1716. vänne- 1643–1680) [fsv. vina säl; i nysv. sannol. upptaget ss. litterärt lån från fsv. l. isl. vinsæll] väl försedd med vänner (o. därigm lyckligt lottad); äv. omtyckt; äv. i fråga om ngns förhållande till sina vänner närmande sig bet. dels: sällskaplig, dels: hängiven l. trogen, dels: mild l. vänlig l. kärleksfull; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. kännetecknas av vänsällhet; jfr säll, adj. 6. Stiernhielm Fateb. E 2 b (1643). Han war så wensäll eller lycklig af wenner, at alla önskade honom gott. Björner Fridth. 2 (1737). Så berättas om Knut Swensson, att han war wänsäll i Swerige och Skåne, men af Jutarne icke särdeles afhållen. Afzelius Sag. 2: 118 (1840).  (1900). Han var .. en vänsäll och trogen kamrat, vars förståelse, vidsynthet och värme var en källa till styrka för vänner när de behövde stöd i livets skiftande situationer. SvD 19/3 2008, s. 30.

Det är inte ofta man stöter på ordet vänsäll nu för tiden, varken i tal eller tryck, men Bang använde det vid flera tillfällen, och det jag kom att tänka på i morse kommer från hennes bok: Det kom aldrig i tidningen (1963), där hon berättar om sitt uppdrag i Spanien, under inbördeskriget:

"Ett vykort avgick också till Dagens Nyheters redaktion.  Där stod: ”Om jag av eget eller andras slarv skulle kallas hädan, var  vänlig kalla mig inte vänsäll.” I nekrologer blir nästan alla människor vänsälla (liksom  alla lantliga åldringar i den tidens dödsrunor dagligen högg två famnar ved). Jag var misstänksam mot detta. Och det  gällde att ställa om sitt hus."